Tanzania - flyg

För en himla massa år sedan, år 2001, gjorde jag min första resa till Tanzania. Den ingick i en mer omfattande tripp. Vi, jag och två män från Sverige respektive Sydafrika, skulle dessutom besöka Zambia, Botswana, Moçambique, Namibia och Sydafrika. Allt under 10 dagar. En intensiv resa, med andra ord. Nå, jag hade tänkt skriva om Tanzania. Eller snarare hur vi till slut åkte från landet. Eller hur det kunde ha blivit. Nåt sånt. Läs så får ni se.

Före avresan hade jag läst ganska mycket om de olika länderna vi skulle besöka. Det kan ju vara intressant att veta vad som eventuellt väntar en på resmålet. Ett bra tips är att läsa ”länder i fickformat” Det som står där stämmer på pricken, eller stämde på pricken. Man får väl hoppas att det inte alltid är så. Eller att det är så. Vad vet jag.

Vi lämnade Sverige och dess invånare i ”snöregnrusk” en dag i februari. 10 dagars sol och värme väntade. Jo, jag vet. Vi hade massor av möten och fabriksbesök på schemat, men i alla fall. Första stopp. Tanzania. Vi skulle stanna i två nätter. Ett bra hotell var bokat. Varken fastlåsta tv-apparater eller beväpnade vakter syntes till. Ett bra område med andra ord. Efter en snabb dusch, ingen vila här inte, kom vår lokala värd och hämtade oss. Vi skulle åka på studiebesök. Första anhalten var Scania. Det var intressant och varmt. Vi fick träffa både företagsledning och fack. De verkade rörande eniga. Om det berodde på att vi alla satt i samma rum eller om det verkligen var så, står skrivet i stjärnorna. Med det såg ganska hyggligt ut på företaget, i alla fall. Sen eftermiddag och vi var förtjänta av en kall öl innan middag.

Andra dagen, och även avresedag till Zambia. Efter ett möte med det nationella facket åkte vi ut till flygplatsen. Planet skulle avgå kl. 12.30 och vi var ute i mycket god tid. Allt på rekommendation av faktan jag läst om innan. Att min vän från Sydafrika tyckte att vi hade gott om tid och hade kunnat vänta en timme till spelade mindre roll. I vart fall för min del. Tid är pengar och fan vill missa flyget till Zambia. Där hade vi dessutom en bokad middag med Sveriges ambassadör på kvällen.

Som sagt, i god tid kom vi till flygplatsen i Dar es Salaam. Incheckningen gick smidigt. Så smidigt som den kan gå med tanke på att halva landet verkade befinna sig där och då. Svettiga kom vi till slut ut på andra sidan. Vi var inne i själva avgångshallen. Bra. Nu skulle vi inte missa planet. Utanför var det 30 grader varmt. Inne på flygplatsen 34,7. Minst. Ingen sittplats så långt ögat kunde nå, men vännen från SA visste råd. – Vi går till loungen, sa han. Jag får ta med en person. – Men vi är ju två, försökte jag säga. – Jag löser det, blev svaret. Jajamen, det gjorde han. Ett par dollar senare satt vi skönt tillbakalutade i varsin fåtölj.

Flight 317 till Lusaka är nu färdigt för avgång. Får vi be alla passagerare att bege sig till gate 2. Bra, det såg ut som om vi skulle avgå i tid. Glada i hågen gick vi ombord. För omväxlings skull, hade jag fått en fönsterplats. Herrarna satt bredvid. Hm, vad konstigt det ser ut vid vingen. Ska det inte vara en motor eller nåt i det där hålet? Det måste vara nåt fel. Visst, jag är ingen expert på flygplan men nog fan behövs det en motor. Nå, inget att hetsa upp sig för, men det såg inte bra ut. – Du, sa jag till Ekkie. Ska det inte vara nåt i det hålet. Han tittade ut och ögonen blev stora. – Jo, sa han. Där borde sitta en motor. Han kallade på en flygvärdinna som undrade om vi blivit tokiga. Klart att det är motorer på flyget. Alla dessutom. Man lyfter ju inte med bara en. Det fattade vi väl. Det gjorde vi. Och till slut även flygledningen, eller vad det heter för nåt. För efter en halvtimme blev vi tillsagda att vi skulle lämna planet. Tekniska problem. Så, tillbaka in i avgångsterminalen. Tillbaka in i Loungen. Trodde vi. Vi hade bara access en gång. Det hjälpte inte ens med SEK. Efter 12 timmar, sittandes på golvet kunde vi åka iväg. I ett annat plan. Vi missade middagen. Så klart. Det blev en lunch dagen efter istället.

Så, vad var det som stod i ”Länder i fickformat”? Ungefär så här: Sedan avregleringen av flyget har alltfler bolag fått problem med underhåll av sina flygplan. Säkerheten är mycket lägre än i Europa. Räkna med förseningar.

Inte tusan kunde man inbilla sig att det var så illa att flygplanen till och med saknade motorer. Men så illa var det.