Shopping, shopping och mer shopping

Funderar allvarligt på att söka en annan psykolog för att komma tillrätta med mina shoppingvanor. Jämfört med många andra så är det väl inget jätteproblem, inte ens ett stort problem men dock ett irritationsmoment. Vi behöver inte gå från hus och hem och sätta oss i en etta i Mjällby. Vi behöver heller inte endast dricka kranvatten till maten, det funkar fortfarande med en och annan bubblare eller vinare. Nåja, maten går väl heller inte av för hackor, men ändå. Jag ska åtminstone försöka få till en shoppingfri månad. Inte nu och inte i mars och inte i april. Måste försöka få in det mentalt i hjärnan innan jag tar ett dylikt drastiskt beslut bara. Är det någon som hänger på? 

I förrgår så gick jag en runda på stan. En himla liten runda. Faktiskt bara till Ströms. En alldeles ypperlig affär som säljer Burberry och Gant och sånt. Man känner sig lite exklusive bara genom att gå in genom dörrarna. Där står försäljarna, med bakåtslickat hår och blankpolerade skor, på rad för att sälja, sälja, sälja. 

En kvinna, utan bakåtslickat hår men med hästsvans och en chic liten dress, kommer fram och frågar om hon kan hjälpa till. Jag sa att jag inte var ute efter nåt utan bara ville titta. Men vad fan är det som händer?  En halvtimme senare går jag därifrån tvåtusen spänn fattigare och två tröjor rikare. Jag som inte skulle ha nåt! 

Som förrförra helgen. Skulle in till juveleraren i stan för att köpa en doppresent till lille Herman. Vad kommer jag ut med? Jo, en present till lille. Herman. Mer då?  Jajamensan, en liten naggande god Diamantring till mig själv. Det var ju trots allt halva priset....tröstade jag mig med. 

I morse såg det ut så här när jag öppnande upp persiennerna. Vackert. Tyst.