Eller är det tåget som kommer? Sicka dagar. Jag fick genomgå magnetrönten av både hjärna, kisseriet med njurarna och lungorna. När jag kom till röntgen så sa dom att jsg skulle få ett urindrivande medel. Fy fan! Efter två minuter trodde jag att jsg skulle dö. Blåsan var sprängfylld. Hade ju blöja så jag tänkte, jag kissar i den. Det gick fan inte. Jag hade så ont. Hur som helst så efter ytterligare några minuter så gick det inte. Blöjan fylldes. Resultatet av röntgen. Inget med kisseriet. Hjärnan såg ut som de flesta andras. Den ensidiga lunginflammationen hade blivit dubbelsidig. Ny antibiotika. Två stycken starka jävelskap som tar död på mig. Nästan. Tar två timmar innan allt är i kroppen. Varje gång. Så sex timmar per dag ägnas åt smärta. Igår fick jag en insomningstablett, stilnoct. Käre Gud, jag har varit i nån slags koma hela dan. Har dock sovit lite inatt. Däremellan så har jag örlat ut till toa, rena livsfaran. Det känns nog något bättre. Det är svårt att säga,...