BBB

Ljuvligt.  Resan har gått bra men herrejesus vad långtråkigt med väntetiderna.  Har sagt det förut och säger det igen, Kairos flygplats är det tråkigaste som finns och där satt jag fyra timmar och väntade. Inte kunde jag supa till det heller eftersom 1, det var för tidigt 2, hittade ingen bar 3, fattade heller inga priser. Sov faktiskt några timmar på långflygningen (som var lite mindre än åtta). Släckte direkt efter start, satte på mig ögonbindlar, i med propparna, på med idominsalva. Och givetvis på med pyjamas och väck med bh-n. Fällde sätet och tror jag somnade ganska snabbt. Nu sover jag max en kvart i taget. Sen skakar det. Någon pratar högt. Man fryser. Man blir varm. Någon hostar. Nån annan snarkar. Ja, ni vet. Men lyckades med det där sov-en-kvart-i-taget sättet i en tre fyra timmar. Sen lurade jag mest. Frukosten hoppade jag. Nästa flight fick jag nog också till ett par timmars sömn. Vi var två personer i den kabinen. Jag sa till stewarden att jag var trött. Han släckte hela

Ja, jag burkar inte vara orolig eller rädd när,jag reser, men de senast två dagarna i Zimbabwe var ganska läskiga. Man vet ju vad Mugabes män har gjort tidigare med utlänningar och fackföreningskämpar.  Hela hotellet var bokat av hans stab, så det var inte vilka anhängare som helst. Låg vid poolen igår och ett gäng kvinnor parkerade sig också där där. Elakare blickar får man leta efter. Jag väntade bara på att de skulle spotta efter mig också. Igår kväll var det också en del som söp till det, men det har varit en lugn natt. Svårt att veta. Nu sitter jag på flygplatsen i Johannesburg. Sex timmars väntan innan flyget lyfter, från det jag landade. Sen är det åtta timmar på flyget. Fyra timmar i Kairo. Fyra och en halv timme till Kastrup. En timme till tåget går, minst. Två timmar på tåget. Jävlar vad mycket åkande det blir. Ska bli skönt att slippa det här faktiskt.  Puss o kram leverpastej 

I det här landet har i dagarna fyllt 91 år. Det ska firas med pompa och ståt. Här. Där jag är. Det betyder att hela hotellet nu är invaderat av anhängare till honom. Kvinnor och män. Unga och gamla. Ingen ser vänlig ut. De tycker inte om vita personer och vi som är här på hotellet kan räknas på ena handens fingrar. De tycker inte om västvärlden. De tycker inte om facket. Känns olustigt. Tog ett dopp, eller flera i poolen, och två yngre män kom fram till mig och ställde obehagliga frågor. Var var jag ifrån? Varför var jag där? Jag log. Jag höll med. Jag svarade. Gick upp ur poolen och nu befinner jag mig på rummet. PS, de kan fan inte simma. 

Idag reser de flesta hem. Det är bara jag och en till tjej som stannar. Idag blir en slappardag vid poolen och ikväll blir det middag tillsammans med Annicka.  Efter mötet igår så tog vi en taxi till vattenfallen men först skulle vi titta på en av våra deltagare från Sverige som skulle hoppa bungyjump över fallen. Aldrig jag hade gjort det. Inte här. Kan inte tänka mig att säkerheten är lika bra. Fallen var mäktiga att se. Inte konstigt att det är ett av världens sju underverk. Några bilder.

Här se man dimman från Fallen Some dancing Min fina kompis Michael Superduktig föreläsare 1 Fina Andrine Två svenska elektriker berättar om jämställdheten på förbundet

Så, då kom jag äntligen till Victoria Falls i Zimbabwe. Jag har inte sett fallen än, men tar det imorgon eftermiddag eller på torsdag.  Helst slut kom jag fram igår och det var direkt ut på en båttur på Zambezifloden. Vi drack ett glas vin och titta på djuren som fanns. Vi såg bland annat flodhästar, krokodlil, massor av babianer.  Efteråt hade vi en gemensam sammankomst på taket på hotellet och därifrån såg man faktiskt dimmorna av fallen. Mötet idag har varit bra. Mycket intressanta föreläsningar. Varmt som sjutton är det här, kring trettiofem skulle jag tro. Efter mötet så hann jag med ett dopp i poolen innan det var dags för middag  Några bilder Flygplatsen Några som dansade för oss Krokodilen En flodhäst Babianer

Ja, så kan man väl sammanfatta mitt resesällskap.  Första benet var prins Henrik av Danmark medresenär. Jag satt precis bakom honom och ja, han verkade vara en människa av kött och blod. Rött till och med. Han drog filten över huvudet och sov en stund till Kairo. Med sig hade han ett litet livgarde, bestående av en gammal kvinna och två äldre herrar med allsköns knappar, medaljer och band.  Funderade på att sätta mig och prata med honom men vad säger man till en prins. -Tjabba, tjena hallå? Tror inte det.  Nästa ben mellan Kairo och Johannesburg hade jag sällskap av en massa egyptier. Den ena tjockare än den andra. Min "kompis" var jättetjock och gjorde allt avigt. När vi skulle starta så plockade han fram datorn och började jobba. Personalen fick säga till honom. När vi skulle landa så gjorde han likadant. Samt satte på telefonen. Denna gången sa ingen till honom. Alltså, säkerhetstänket på Egypt Air är inte som på andra plan. Massor av skräp kring fötterna. Väskor. Skor. Fi

Kan det va nåt? Jag tror faktiskt det. Än har den inte kommit, men har fan i mig ont i alla fall. Ja, jo, jag körde ett pass med syster idag. Hon har ju gjort det här förr. Hon är stark. Jag är svag. Tog i rejält och lär väl få ångra det där. Just nu har jag ont i vänster axel, fast inte axel utan nedanför. Kan vara bröstmuskeln, fast vad vet jag. Har precis färgat håret och sjuhundrades jäklar vad "trött" jag blev i vänster arm. Funderar hur jag ska kunna bära väskan till taxin imorgon bitti. Jag far ju för sista gången till Zimbabwe. En flodfärd i solnedgång på zambezi är bokad.  Hoppas jag är tillräcklig pigg för att njuta av den. Var och gjorde lite shopping också.  Hade beställt en Armagnac på bolaget. Hade vid nåt tillfälle möjlighet att provsmaka Armagnac och konjak i samma prisklass, efter tips av en greve eller baron eller vad fan det nu var han var. Han bodde i alla fall på ett slott i Frankrike. Snygg och trevlig var han med för den delen. Bög med.  Nåväl, det där

Ja, det blir ju någon form av överlappning och det är bra. Jag kände ju redan för ett par veckor sen att det var rätt liksom. Den känslan har inte minskat, snarare tvärtom. Vi pratade olika arbetsuppgifter och jag kan ju konstatera att utan jobb blir jag inte i alla fall.   De har också planerat ett par utbildningar till mig. Bra. De tänker dessutom dra samman hela personalen för en heldag med övernattning i Halen. Det är meningen att jag ska lära känna dem och de mig. Sen ska vi laga mat tillsammans och dricka lite vin. Dom är ju bara för underbara. En av tjejerna som jobbar där kom fram till mig och sa: - Detta kommer att bli jättebra Birgit. Du verkar brinna för detta och det riktigt lyser om dig. Dessutom verkar du vara väldigt trevligt. Så roligt att höra. Tror att vi nu måste fira lite till. Med vad? Champagne naturligtvis. Maken gjorde en beställning på systembolag: Grönstedts champagne.

Ja, det har ju sina problem att bli gammal eller äldre i alla fall. Jag tänker nu närmast på den gyllene kvinnliga medelåldern när allt vettigt sätts ur system. Man börjar svettas. Bara sådär och helt utan förvarning. Man blir lite ilsknare. Bara sådär och helt utan förvarning. Mot det första finns det mediciner att få. Mot det andra vet i fan hur man råder bot på. Nå, mina tabletter var i det närmaste slut. Jag trodde faktiskt att jag hade fler, men där sket det sig som polisen sa. Inga i medicinskåpet och inga på recept. Då ringer man ju sin läkare, eller i mitt fall, sjuksköterskan. Det gjorde jag och en smärre förvirring infann sig. Hos oss båda. – Det är många som ringer just nu och vi gör vårt bästa för att du ska komma fram så fort som möjligt. Det var en röst som mötte mig i luren. Jag har alltid funderat över det där meddelandet. Betyder det att man sätter in fler personer som tar emot samtal? Betyder det att man skiter i vissa samtal? Betyder det att man skyndar på

Kallt ute. Kallt på tåget. Fryser mest hela tiden. Känner mig splittrad och vet liksom inte vad jag ska göra riktigt. Ska jag fullborda programmet för våra kamrater som kommer i mitten av mars? Ska jag börja läsa in mig på avtalet? Jag borde i alla fall se till att allt är klart för Zimbabwe nästa vecka. Ska bli skönt. Längtar efter värme och mer värme. 

Som i alla Hjärtans dag!  Blev en fantastisk dag igår, men den kunde slutat i katastrof...eller näst intill....eller dåligt i alla fall. Efter en hyfsat god natt så åkte vi in till stan lite tidigare än vanligt. Jag ville träna lite, vad gubben ville vet jag inte riktigt. Efter träning kände jag mig nöjd och kunde med gott samvete gå och ta en fika.  Kvällen var tänkt att tillbringa i stan och så blev det också. Lite bubbel innan vi åkte in med bussen. Nu hade vi ju bokat bord till klockan sex men vi var där redan lite innan fem (var ju tvungna att passa bussen) så det blev några steg till en bar. Sportbaren. Trevligt. Vi såg på fotboll och drack lite gott.  Vi hade bokat bord på Salvatores och i samband med bokningen berättade jag att jag var glutenintolerant. Det var inga problem. De hade tre menyer att välja mellan och meny tre var helt glutenfri sa servitrisen. Först ett glas kärleksbubbel. Förrätten bestod av jätteräkor på spett. Bröd serverades till det men eftersom jag inte rikt

Det gäller att hålla koll på dagarna, eller snarare nätterna.  Fy rackaren. Väskan hem idag är tung. Lakan. Handdukar. Smått och gott. Allt väger. Väger mest gör nog tjockekorten. Ikväll blir det lugnt. Ska träna imorgon förmiddag hade jag tänkt. Med eller utan syster.  Imorgon blir Love Dinner med maken. Vi har bokat bord på salvatores. De kunde komponera ihop en middag till mig också. Vi få la se! 

Det blir värre och värre. Korten. Herregud, jag såg ut som en kvinna i kubik. Hur kunde jag låta detta ske? Hur kunde jag inte se? Förmodar att jag inte tittat speciellt på korten innan heller. Suck. Igår fick jag kläder av min hyresvärd. Ja, ni läste rätt. Hon hade städat ur och ville ge dem till mig. Undrar vad det säger om min klädsel..... Det första jag hon ger mig är ett par jeans med orden -ja, dessa är nog för små till dig. Hm. Jag tar in dom i rummet och provar. HA, dom passade!  Olala. Jag visar henne och hon blir snopen! Bra! Okay, dom satt tajt men inte värre än att jag kan ha dom. Hyfsat snygga. Resten av kläderna vill jag inte ha. Nu verkar det i vart fall klart med Sydafrikabesöket. Dom har bokat sina biljetter så nu ska det väl mycket till innan de avbokar.  Jag har också blivit "kallad" till en avtackningsmiddag. Jag fick välja restaurang. Ska bli supertrevligt. Samma kväll åker jag sen vidare till Kiruna och gruvan. Kanske är jag lite glad i hatten, vem vet.

Har påbörjat rensning av arbetsrummet. Man hittar roliga saker och så hittar man mindre roliga saker, om man så säger.  Bland annat hittade jag foton som är tagna från olika resor runt om i världen. En gemensam nämnare för de allra flesta kort är att jag är fet. Jättefet. Fy fan. 

I söndags när jag packade så infann sig en härlig känsla. Jag kan se ett slut på väskan, tåg och allt annat som hör Stockholm till. Det är konstigt att man inte tänkte på sånt som jobbigt när man är mitt i det, men jag har faktiskt aldrig tyckt det. Igår sa jag upp rummet och det blev väl ingen munter tillställning precis. Hon undrade hur hon skulle kunna hyra ut rummet  en och en halv månad. Tja, det är ju liksom inte mitt problem som en klok person sa. Hon ifrågasatte också om jag verkligen hade en månads uppsägning.....det har jag blev svaret. Idag har vi pratat lite mer och det har varit rätt trevligt faktiskt. Träffade vår högsta chef idag. Vi hade bestämt att vi skulle prata i taxin på väg till ett styrelsemöte. Ett mycket bra möte. Han undrade hur jag kände och så vidare och sa samtidigt - Detta blir väldigt bra Biggan (jo han kallar mig Biggan). De behöver en stark kvinna med skinn på näsan. Känns väldigt fint att höra!  En kompis ska köpa min tv som jag har här. Hon får dessut

Ja, här kommer ett färskt tips!  Försök sova lite längre eller vila ordentligt. Ät ett par knäckemackor, modell glutenfria. Tugga dem väl och svälj ner med lite lemonad.  Klä av dig alla skitkläder och in med dem i tvättmaskinen.  Duscha ordentligt bort allt mög och alla kvarvarande ruttnaäggbakterier. Smörj in dig med Apolivas kroppsolja. Lite deodorant under armarna är heller inte fel. Sätt dig i soffan, gärna med kläder på om det skulle komma några gäster som inte fattat att du har haft ruttnaäggsjukan. Be maken sätta på söndagssteken, är det en lördag får det bli en lördagsstek naturligtvis.  Kolla mejl, Facebook, spela spel eller kolla tv så länge du tyar och så länge steken puttrar. Nu börjar det jobbiga. Såsen måste göras, potatiskskalandet lämnas med varm hand över till maken. När det är gjort och bordet dukat så sätter du dig och äter. Jag lovar, nu är du svinhungrig och känner att du skulle kunna äta en hel oxe. Det kan du med. Gör det.  Ät så mycket du orkar. Svälj ner med v

Så har kvinnan från helvetet rest sig ur askan som fågeln Fenix.  Det blev en riktig skitnatt. Började med att lägga mig i sovrummet men kunde efter en timme konstatera att varken jag eller gubben skulle få nån sömn. Det fick bli soffan och närheten till dass. Har väl sprungit sådär två gånger i timmen fram till cirkus nio imorse. Kräkte bara en gång till. När gubben kom ner vid niotiden gick jag upp och la mig.  Somnade som en sten och vaknade kvart i tolv. Drömde att jag skulle flyga hem och att jag inte kunde hitta biljetten. Dessutom var jag blind så de fick hjälpa mig att leta. Allt var så ljust och kunde verkligen inte se nåt. När jag vaknade sken solen in i mina stängda ögon. Känner mig naturligtvis fortfarande matt, men jag har ätit och druckit. Känns bra. Åker upp en timme senare imorgon bitti. Behöver nog det. Imorgon ska jag också säga upp rummet jag bor i. Så ljuvligt att se en ände på det. Slippa oroa sig för var man ska bo nästa månad eller nästa år. Har dessutom en del a

Ja, ingen vanlig magsjuka. Smittar inte eller så men det är något annat klur. Känner igen symptomen direkt när de kommer.  Har varit ovanligt bra i magen nu några veckor men det var väl för bra. Vaknade tidigt i imorse. Halv sex till inte nån jävla nytta. Vi skulle inte köra till Kalmar förrän vid åttatiden. Var pigg och magen mådde bra. Hämtade Sanna och sen iväg till Ikea. Handlade vad vi skulle och lite till, givetvis.  Står så vid släputhyrningsdisken och känner helvetet komma. De första tecknen. Rapningarna. Ja, inte några stinkande just i detta tidiga stadie. Men, det är där och jag vet precis vad som väntar. Rapningarna tilltar i stryka och odör! Det luktar ruttna ägg, in i helvete ruttna är dom. Detta oavsett om jag ätit ägg eller inte. Jag kan knappt vara nära mig själv. Gubben öppnar bilfönstret efter varje rap. Vi fryser därmed också. Nå, efter en stund svullnar hela magen upp så att man ser ut som ett Biafrabarn.  I samma veva sätter montesumas hämnd in. Inga såna där vanli

Ja, det är klart överskattat.  Vaknade halv två inatt och det var lögn att somna om. Gick in och la mig i Sannas rum, som natuligtvis var svinkallt eftersom värmen är avstängd. Näe, stirrade i taket, eller stirra och stirra, det var ju kolmörkt liksom. Tankarna för runt som diarrén kan göra i tarmen. Allt fanns där.  Till slut måste jag nog somnat men bsknade igen halv sex och till vilken nytta! Ingen alls. Gick upp. Gjorde mig iordning och för tandis vi kvart över sju.  Köpte sen gymkort. Tränade. För hem och stekte korvbitar och ägg. Syster kom på tidig lunch och som vanligt hade vi en hel del att avhandla. Vid halv tre var jag slut. Gick upp för att vila och ett par timmar senare stod en uppenbarelse i dörren.  Min kompis hade kommit för att fira mitt nya jobb. Med bubbel! Man blir glad liksom. Hoppas jag sover gott inatt. Imorgon far vi till Kalmar för att hjälpa till med bygget av Sanna lägenhet. Eller åtminstone inhandla möbler på Ikea. 

Ja. Ni tre som läser bloggen har väl numera läst uppdateringen på Facebook. Jobbet är mitt och det känns bara så bra. Det kan ju också vara så att jag inte fattat riktigt än, men när jag var i Sydafrika senast så kändes det också bra, bra att jag sökt det och att jag är nöjd med det jobbet. Nu kommer det att bli någon form av överlappning i mars.lite utbildning i olika system och jag måste lära mig avtalen. Jag kommer att få tjänstebil, vilket i sig kommer att vara en ny erfarenhet.  Vi pratade olika praktiska saker idag som lön, nej ingen sänkning här inte, och andra förmåner. Arbetstider. Telefonnummer. Datorer. Träffade fina nya arbetskamrater.  Ikväll  var jag på mitt första nämndmöte.  Trevligt men inget överraskande. Har blivit nominerad till styrelsen för arbetarkommunen. Från två S-föreningar. Väldigt hedrande. Jag och min man har precis delat en flaska Pol Rouge champagne. Jo, det blev en hel. Hoppas att inte tandläkaren trycker att jag sträker alltför mycket imorgon, ska vara

Har träffat en fantastisk man och han är så himla trevlig och charmig. Jag har nämnt honom här i bloggen tidigare. Det är min öra-näsa-halsläkare. Hade tid hos honom idag. Bokade för ganska länge sen eftersom jag fortfarande är täppt i höger näsborre, framförallt när jag ligger ner och ska sova.  Han pratar hela tiden, frågar en massa saker och fan vet om han inte flirtar lite också, doktor Peter.  Nåväl, han trodde faktiskt att jag kunde ha bihåleinflammation. Har något som kallas baksnuva. Nu Är det ingen lättvindig doktor som bara skriver ut penicillin sådär. Nej, Håkan tog en odling naturligtvis innan det blir medicinering. Däremot skrev han ut mer nasonez och nu ska jag ta dubbel dos tills det är okay. Tåget gick som på räls idag. Skönt! Nu sitter jag i soffan och har ätit min korv utan allt.  Imorgon ska jag besöka avdelningen. Träffa personalen och sen till syster för en kopp kaffe och lite sladder. Sen har jag faktiskt mitt allra första nämndmöte. Jag har avancerat, gudbevars,

Ja, då har jag fått veta om jag får jobbet eller inte! Det blev som det blev och det är hemligt. Nu får jag bearbeta känslorna så gott det går. Inatt har jag också sovit som en stock. Så skönt. Sitter med mina redovisningar och blir så ledsen när jag måste ringa till mina vänner i Afrika för att tala om att de använt fel budget eller att man faktiskt inte kan göra en redovisning som består av 13 månader. Ett år är 12 månader och inget annat. Hör och häpna, det är mindre än en vecka sen jag sa till dom att året är slut december 2014. På måndag kommer våra revisorer och hur jag ska hinna färdigt är för mig en gåta. En stor gåta! I fredags så la jag min iPad på skåpet, eller jag tyckte jag la den där, och den dröp i backen. Glaset gick i 48700 bitar så det var bara att lägga den i en påse och ta med till jobbet. Nej, den gick ju inte att laga. Lite tur har man här i livet. De hade en som bara låg och väntade på mig. Idag tyckte jag dessutom att det var dags för en ny telefon. Min

Gudars skymning vad skönt att komma. Efter att ha kommit hem så stekte jag en korv och smällde i mitt stora hue. Me like. Gubben hade handlat lite mer än så, här skulle ätas kalventrecote. Ja, det gick minsann också ner även om jag inte är så förtjust i just entrecote eftersom det är lite fett insprängt. Till det serverades, som naturligtvis jag lagade, rotfruktsstomp och en svampsås. Med en tandpetare under vart öga så lyckades jag ta mig tusan se både På spåret och Skavlan. Sen kröp jag uppför trappan, lyckades kravla mig upp i säng och innan jag visste ordet av så var klockan 08.00...vad hände? För ett par veckor sen så var jag på apoteket och köpte Apolivas kroppsolja. Hade fått tips via en tidning om att den skulle vara superdupertoppen. Ärligt talat, den är superdupertoppen. Lagom, knappt anbar ljuvlig doft, enkel att smörja in kroppen med och den smackar in i kroppen som en svamp som drar till sig vatten. SÅ. Himla. Bra. Pris, ja den var ju dyr som poker, hela 99 spänn. jag