Prinsar och egyptier

Ja, så kan man väl sammanfatta mitt resesällskap. 

Första benet var prins Henrik av Danmark medresenär. Jag satt precis bakom honom och ja, han verkade vara en människa av kött och blod. Rött till och med. Han drog filten över huvudet och sov en stund till Kairo. Med sig hade han ett litet livgarde, bestående av en gammal kvinna och två äldre herrar med allsköns knappar, medaljer och band. 

Funderade på att sätta mig och prata med honom men vad säger man till en prins. -Tjabba, tjena hallå? Tror inte det. 

Nästa ben mellan Kairo och Johannesburg hade jag sällskap av en massa egyptier. Den ena tjockare än den andra. Min "kompis" var jättetjock och gjorde allt avigt. När vi skulle starta så plockade han fram datorn och började jobba. Personalen fick säga till honom. När vi skulle landa så gjorde han likadant. Samt satte på telefonen. Denna gången sa ingen till honom. Alltså, säkerhetstänket på Egypt Air är inte som på andra plan. Massor av skräp kring fötterna. Väskor. Skor. Filtar. Kuddar. Allt. Ingen sa nåt om att det inte fick ligga där vid start och landning. 

Engelskan var under all kritik. Förstod ingenting. Men vad gör det, vi fick i alla fall en liten islamisk bön innan avfärd. Den räddade oss. 

Vy över Kairo.