"Magsjukan från helvetet"

Ja, ingen vanlig magsjuka. Smittar inte eller så men det är något annat klur.
Känner igen symptomen direkt när de kommer. 
Har varit ovanligt bra i magen nu några veckor men det var väl för bra.
Vaknade tidigt i imorse. Halv sex till inte nån jävla nytta. Vi skulle inte köra till Kalmar förrän vid åttatiden.
Var pigg och magen mådde bra. Hämtade Sanna och sen iväg till Ikea. Handlade vad vi skulle och lite till, givetvis. 
Står så vid släputhyrningsdisken och känner helvetet komma. De första tecknen. Rapningarna. Ja, inte några stinkande just i detta tidiga stadie. Men, det är där och jag vet precis vad som väntar. Rapningarna tilltar i stryka och odör! Det luktar ruttna ägg, in i helvete ruttna är dom. Detta oavsett om jag ätit ägg eller inte. Jag kan knappt vara nära mig själv. Gubben öppnar bilfönstret efter varje rap. Vi fryser därmed också. Nå, efter en stund svullnar hela magen upp så att man ser ut som ett Biafrabarn.  I samma veva sätter montesumas hämnd in. Inga såna där vanliga små diareer utan det är som att öppna en kran på full speta där vatten varit avstängt. Nå, innan montesumas hämnd anlände så hann vi hem till Sanna med möblerna. Vi började packa upp, jag började springa. Vi skruvade och borrade. Jag fortsatte att springa. Det finns heller ingen tid att ge på. Har max tio sekunder innan jag måste nå toa.
Stora fasan närmade sig. Vi skulle ju köra ett par timmar hem från Kalmar också. Plastpåse och toapapper i massor fick bli räddningen..
Vi hann till Torsås. Där stoppade vi första gången. En rastplats. En toalett. Lycklig. 
Andra gången hann vi nästan komma till Karlskrona. Ut på en åker vid en bäck. Höll på att ramla i och det kunde spelat kvitta, tyckte jag just då.
Sen klarade jag hela vägen till Hällevik. Där kom nästa del i det hela. Kräkningarna. Tänk er kräka sånt som luktar rutter....det är vidrigt! Samtidigt sitter man där med arslet ner i dassastolen och stinker från det hållet också. Man skulle med fog kunna säga att jag just nu är en stinkbomb. 
Nå, har bara kräkt en gång och mår inte så illa längre. Montesuma är dock fortfarande på besök. Det brukar hålla på ett dygn.
Kan nog inte hoppas på många timmars sömn i natt.
Måste det dröja tills nästa gång. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Thumbs crossed

Långt emellan inläggen

Johannesburg