Våndan av att beställa recept i min ålder
Ja, det har ju sina problem att bli gammal eller äldre i
alla fall. Jag tänker nu närmast på den gyllene kvinnliga medelåldern när allt
vettigt sätts ur system. Man börjar svettas. Bara sådär och helt utan förvarning.
Man blir lite ilsknare. Bara sådär och helt utan förvarning. Mot det första
finns det mediciner att få. Mot det andra vet i fan hur man råder bot på.
Nå, mina tabletter var i det närmaste slut. Jag trodde
faktiskt att jag hade fler, men där sket det sig som polisen sa. Inga i
medicinskåpet och inga på recept. Då ringer man ju sin läkare, eller i mitt
fall, sjuksköterskan. Det gjorde jag och en smärre förvirring infann sig. Hos
oss båda.
– Det är många som ringer just nu och vi gör vårt bästa för
att du ska komma fram så fort som möjligt. Det var en röst som mötte mig i
luren. Jag har alltid funderat över det där meddelandet. Betyder det att man
sätter in fler personer som tar emot samtal? Betyder det att man skiter i vissa
samtal? Betyder det att man skyndar på de samtal man har med sina patienter?
– Jag ser här att du fått det för en infektion, säger hon.
– Nej, säger jag och hoppas i mitt stilla sinne att tillståndet
kan vara en infektion och då skulle jag ju kunna få en penicillinkur eller
något liknande och pjoff, så var man av
med alla problem, eller ja, i alla fall de som är relaterade till den gyllene
åldern.
– Jo, säger hon. Du
har fått det utskrivet av Sven Svensson och han är infektionsläkare. Då
begriper jag vad hon pratar om.
– Ja, jo svarar jag. Så kan det ju vara, men jag har inte
fått det för en infektion, utan för ……ja, sen förklarar jag hela problematiken
med kvinnor i min ålder. Hon suckar och funderar förmodligen på hur hon ska
kunna avsluta det här samtalet snabbt för att kunna serva nästa stackare som
sitter i telefonkön.
– Ja, men eftersom du
inte fått det utskrivet här så kanske inte läkaren skriver ut det nu heller. Då
förklarar jag tålmodigt, även om jag börjat bli lite irriterad, att jag fått
det utskrivet av min husläkare och att det borde stå någonstans i journalerna.
Jag har ju varit i denna åldern några år (jo jag vet, rimmar dåligt eftersom
man inte kan vara i samma ålder. Aldrig någonsin liksom).
– Hur många tabletter har du kvar, frågar hon?
– En, svarar jag.
– Du vet väl att vi vill att ni ska ringa fem dagar innan,
säger hon irriterat
– Jo, det hade jag gjort om jag vetat att de var slut, blir
mitt svar. Dessutom är jag lite glömsk eftersom jag faktiskt inte kom ihåg om
jag kollat det där medicinen innan. Jag har en svag aning om att jag gjort det.
Upplyser dock inte henne om detta
faktum?!
Hon har fått en något höjd röst. Min har också höjts ett
snäpp upp och jag känner att åkomma två ”man blir ilsken” börjar pyra i
kroppen. Nåväl, till slut så säger hon att jag kan hämta receptet imorgon
eftermiddag.
Lika bra att passa på att beställa tid för koll av
blodtryck. Hon verkar ju ha all tid i världen och tiden för tidsbeställning har
för länge sen passerat.
Jag förklarar för henne att jag kan nu på fredag eller om
två veckor, men då ganska sent på eftermiddagarna alternativt tidig kväll.
– Vi har en tid måndagen den 2 mars kl. 09.40.
– Jo, jag sa ju att jag inte kan mitt på dagen. Jag har ett
jobb som jag måste sköta och det ligger inte i Sölvesborg. Nu är rösten nästan
uppe i falsett.
– Du vet väl att du kan vända dig till företagshälsovården
också för att ta ett tryck, säger hon. Nu är jag uppe i varv. Nej, man kan inte
vända sig till företagshälsovården om det inte är relaterat till arbetet. I
detta fall vill jag att min husläkare/sköterska tar trycket så att jag kan få
direkt svar och handling om det visar sig vara för högt.
Efter mycket dividerande hit och dit så begriper hon att kväll
är kväll, eftermiddag är eftermiddag. Vi enas om en tid klockan 16:00 den 6
mars. 15 minuter och 33 sekunder efter vi fick kontakt så kunde jag lägga på
luren.
Kommentarer
Skicka en kommentar