BBB

Men då. Vad händer? Jag är hungrigare än hungrigast. Igår bestämde jag att nu får det vara nog. Nog av kolhydrater. Idag har det bara blivit proteiner, grönsaker och fett (ja förutom i morse då när det blev havregrynsgröt). Resultatet: så sulten som jag är idag minns jag inte när jag var sist. Går det väck med tiden tro? Åtminstone hoppas jag att de sista fem, sex kilona försvinner framåt sommaren. Tror att jag går och lägger mig och sover bort bullret i magen.

Personer plus jag i Stocholm. Familjen är på väg hem till härliga Hällevik. Igår åt vi en fantastisk middag på en italiensk restaurang här på Kunsholmen. Det blir tidig sänggång ikväll gissar jag. Imorgon ska allt finslipas inför Rysslandsresan. Måtte visumen komma också, annars är det ju kört.

Jag har skickat ut familjen för att göra stan. Själv hade jag tänkt att vila en stund. Känner mig febrig och "illavuen". Tyvärr verkar det finnas nån i huset som saknar ett disco. Dom har därmed öppnat ett själv. Hörs det som i alla fall. Ett jävla liv är det. Ska trots allt göra ett försök att sova en stund.

och ovanligt att inte åka tåg. Familjen är i Stocholm och vi gör stan denna helgen. Om jag inte är för trött. Känns som om jag har en förkylning på gång. Vill Inte. Verklligen inte. I natt är det min tur att sova på luftmadrassen. Tyckte så synd om Göran när jag gick upp imorse och såg att fötterna stack två decimeter utanför madrassen. Tror att han platsar bättre i sängen. Han är ju något längre än jag om man så säger.

Nåväl så var jag då framme. Min gamle kompis hade väntat och han ville visa mig lite av stan innan vi åkte vidare hem till honom. Han hyrde ett stort hus av något missionsförbund eller liknande. Visningen av stan bestod i att vi körde till stranden och tog varsin öl i solnedgången. Jag förstod senare varför det egentligen inte kunde bli någon visning. Det blev helt enkelt kolsvart i hela stan. El var en bristvara, gatlyktorna lätträknade, om det ens fanns några. Du såg helt enkelt inte handen framför dig. Nåväl, stranden var underbart vacker och vädret helt underbart. Ett par öl senare så var jag installerad hos mitt värdpar. Som hos så många andra så var det ingen el indragen men under ett par timmar varje kväll satte man igång generatorn. Rinnande vatten hade de från och till, egentligen skulle det finnas men det fanns andra som bodde i närheten som tyckte att de behövde vattnet bättre och helt enkelt la om ledningen så att de fick det istället. Detta betydde att dusch och toalettvat

Och äter glass i stora lass.

En berättelse om när jag var i Sierra Leone Har ni varit där någon gång? Jag har. Två gånger. Det är ett hyfsat litet land som ligger på Afrikas västkust, strax ovanför ekvatorn. Landet hade under många år lidit av ett inbördeskrig. Charles Taylor hade under flera år terroriserat landet och pumpat det på pengar. Diamanter heter valutan och den var och är eftertraktat. Ni kanske har sett filmen Blood Diamond? Den utspelar sig där, eller handlar i vart fall om spelet i Sierra Leone. Ja, varför besöker man då detta land? Det finns förmodligen flera skäl till det. Mitt var att en av mina fackliga kamrater från Göteborg, i samband med ett helt annat projekt, besökt detta land och blivit fascinerad. Han hade sett att där fanns viljan och styrkan att förändra den fackliga organisationen trots allt elände man hade haft. Nåt år senare hade han blivit så begeistrad i detta land att han till och med hittat en kvinna och flyttat ner. Som det kan gå. Efter ett antal kontakter så beslutade vi oss f

Tiden går fort när man har roligt. Det har varit härligt att vara hemma i helgen. Borta bra men hemma bäst. Nästa helg tillbringar jag i Stockholm. Familjen kommer upp, eller rättare sagt, Sanna åker med mig i morgon bitti och Göran kommer på torsdag kväll. För ett par veckor sedan fick jag, av en slump, veta att Stockholms och Sverigen bästa café ligger i samma hus som jag bor i. La Petite France. Där ska vi äta frukost ett par dagar i alla fall. Sanna har sen bestämt att det blir Hard Rock Café och Texas Longhorn.

Ja, nu sitter jag då här igen. På flygplatsen i Istanbul och väntar på nästa flyg som ska ta mig Kastrup. Känner mig klistrig och skulle vilja ta en dusch. Tyar dock inte. Det får vara tills jag kommer hem i eftermiddag. Tiden rinner iväg och när jag tänker på allt jag måste göra, alla resor och möten och besök jag har detta året så känner jag en lätt panik. I början av året så har man liksom inte bokat in så mycket men nu är snart kalendern full. Hur fan blev den det? Hör här: Den 7 mars ska jag operera in titanskruven och omedelbart därefter bär det iväg till St Petersburg. Kommer hem den 11. Den 14 mars får vi besök av två sydafrikaner. De stannar tills den 18. Resten av månaden består av Swhap-möte, intervjuer (vi ska anställa en ny) samt planering av en ny resa till Ryssland. Planera en resa innebär i detta fallet att jag måste lägga upp utbildningen också. Vi är två som kommer att köra den tillsammans. Hur jag ska hinna med allt annat som måste göras varje månad, det vet i gud

och erkänner villigt att jag längtar hem. Det ska bli skänt att imorgon eftermiddag lägga sig i sin nya vil-fåtölj. Kan nästan lova att jag somnar. På lördag ska vi till våra goda grannar och vänner och spela spel. Vi brukar göra det några gånger per år. Min man påstår att han och hans partner alltid vinner. Det är inte sant. Det brukar variera även om jag tror att det är jag och Sven som vunnit mest. Hej å hå leverpastej, eller nåt. Nu är det boardingtime och om en tio, elva timmar gör jag en mellanlandning i Istanbul.

Exalterad, felstavat förmodar jag men skit samma. ABB-mötet var en fullträff. Engagerade och väldigt intresserade av att jobba med Swhap. De verkar ha ett fint program och det ska bli intressant att följa dom under året. Efter mötet fick vi en visning av fabriken. Den invigdes så sent som 2009. Den är jättefin. Ikväll är sista kvällen i Sydafrika. Tillsammans med representanter från två globala fackliga organisationer blir det en gemensam middag. Puss och kram alla vänner

Oj, idag har det blivit mycket gjort. Alla parter är överens om att formalisera ett utbyte. Nästa möte sker i Sydafrika i maj. Då ska det mesta vara på plats. Idag är Alla hjärtans dag och jag hade önskar att min älskade make varit här. Här på Foxwood har de ikväll en fantastisk meny och det hade varit underbart att dela den med honom. Det är ju omöjligt och därför får jag sända en tanke och äta bäst jag kan. Kanske kan det bli att jag skickar en bild. Happy Valentins day som de säger här.

Ja det är vad jag varit idag. Efter en sen och underbar frukost tog jag ett långt bad. När klockan närmade sig tolv gjorde jag mig iordning och gick till shoppingcentrat några minuter härifrån. Hade tänkt shoppa lite och ta nån skönhetsbehandling. Det visade sig att "Perfect 10" stänger klockan ett så därmed är det kört. Ögonbrynen får växa igen och om ni ser mig på stan nästa helg så är det jag och ingen annan. Se upp så ni inte snubblar över dom bara. Lite shopping blev det. Deodorant, huvudvärkspulver och hårspray. Självklart blev det lite kläder till My också. Nu är det i alla fall slut med sötbrödesdagarna. Till när vet i gudarna, men imorgon återgår vi till allvaret.

Denna underbara syn uppenbarar sig när jag öppnar min ytterdörr. Har jag tur så sitter där ibland också en påfågel.

Njut av bilden Jag har tur att vara här just nu och det är underbart att sitta ute och avnjuta en fantastisk frukost Snart blir det fullt upp och då hinner jag inte se allt det vackra.

Utsikt från middagsbordet

Since this keyboard doesn't have any a and o with dots I have to write in English. Well, sitting at the airport and waiting for the flight to Johannesburg. It is just over an hour flight and hopefully it will go smothley. Yesterday evening I had a wonderful dinner together with some friends. They took me to a restaurant outside the hotel, which was appreciated. The food was great and I enjoyed the company. When coming to South Africa I will try to get to the shopping mall. They have a wonderful health shop/massage inside. Perfect ten is the name and they are very good at manicure, nails and massage. They also do eyebrow shaping. I think I am worth it all. From experiences I know that I will have problem with the internet next week. It will probably only be working through my iphone. Until next time, take care and don't forget that the snow will melt sooner or later Warm and lovely regards from Harare

Idag har jag besökt fem olika företag, alla med svensk anknytning. Jag ville veta hur de arbetar, och har arbetat, med HIV sen vi startade för några år sen. Företagen har kommit olika långt, men det beror också på att de startade vid olika tidpunkter. När vi kom till ett av företagen så mötte vi en äldre kvinna och en yngre man. De bar på några kartonger och var på väg därifrån. Efteråt berättade hon som var HIV-koordiantör att det var änkan och sonen efter en man som avlidit förra lördagen. Änkan verkade inte vara speciellt sorgsen. Det visade sig att hon bara var änka på pappret. Mannen hade flyttat ifrån henne när sonen var ett år och han var nu 19. Sen dess hade han bott hos olika kvinnor. Nu när livet var slut så var det hon som fick reda upp allt. Betala för det som skulle betalas för och ordna med begravning och liknande. Det är fortfarande en stor skam att skilja sig, för kvinnan förståss, och där ser man hur olika våra kulturer kan vara. Imorgon drar jag vidare till Sydafrik

Utsikt från frukostbordet. 25 grader varmt och en härligt lummig trädgård att titta på Utsikt över en öl. Inhemsk och god. Den passade fint till köttet

När jag igår kväll efter middagen gick tillbaka till rummet så upptäckte jag, till min stora fasa, en fruktansvärt stor spindel i taket. Inte i rummet. Den var i  korridoren. Det var illa nog. Blotta tanken på deras herrans odjur får det att krypa i mig. Den var svart och luden och ungefär som två femkronor. Vid åsynen av detta kreatur så bestämde jag mig på stående fot för att det fick bli till att sova med lampan tänd. Det gjorde jag. Har en tilltro till att de vill undvika ljus, men vid närmare eftertanke så var det ju ganska ljust i korridoren. Men, hur som helst, ljuset håller nog kackerlackor borta. Har inte sett en enda i natt. Visst, jag har ju sovit men ändå. Igår kväll satt jag och kämpade med både biff och mygg. Rättare sagt var det en T-bone men den var allt lite seg. Men god. Jag frågade innan jag satte mig ute om det fanns några myggor, men svaret var nej. Det var väl alla dessa ickemygg som stack mig. Nu hoppas jag bara att det inte var malariamyggor. Det vill jag inte

Har checkat in på ett hotell precis i utkanten av Harare. Inte nytt och inte det finaste jag bott på, men så länge jag inte ser några "Bugs" så är det okey Det luktor hur som helst inte gott på rummet. Malmedel eller nåt. Sånt som det kan lukta i gamla stugor i Tyskland. Ingen höjdare. Snarare ganska dåligt faktiskt. Nu har jag fått gå ner till Baren/Caféet för att koppla upp mig på internet. Det är min enda kontakt med omvärlden eftersom telefonen inte fungerar. Det är skit. Har bestämt att jag och en kompis/kollega ska äta middag ikväll. Vet dock inte när, var eller hur. Det skulle vi ta i eftermiddags och den har passerat för längesen. Ja, det kan ju ha sina fördelar att hänga i baren och sköta sina email, facebook och blogg. Det kan också innebära nackdelar. Man kan bli berusad. Ramla av stolen. Nån som stjäl datorn. Då blir man ledsen och vill döva känslorna. Då dricker man lite till och blir ännu mer på örat och sen vet man inte hur det slutar. Därför dricker jag vatte

Det gick som på räls som SJ brukade säga. Fast jag får en känsla av att de aldrig sagt så och har de det så är det väldigt länge sen. Hur som helst. Nu är är jag framme vid första anhalten. En natt utanför flygplatsen, ser planen från mitt fönster faktiskt, innan jag imorgon bitti drar vidare till nästa land. Hotellet är spännande. Nybyggt och modern, på gränsen till det smaklösa och spektakulära. Duschen står mitt i rummet och det är glasväggar runt om. Bredvid finns ett badkar, också det i rummet. Allt på hotellet är inspirerat av flygplatser och flygplan. Några exempel: På toaletten hänger en syrgasmask likså i hissarna. Receptionen består av trälårar, som används att skicka gods på flyg i, väggar är av korrigerad aluminium. Nedan följer en utdrag ur säkerhetsföreskrifterna på hotellet: In English: A paper thin seatbelt has been provided for you in the lavatory in case of extreme turbulence.......we suggest that you keep this belt in your hand luggage - you never know when its us

Inte jag, men väl katten. Han har varit hos veterinären idag och allt var bra med honom. Han fick diagnosen en diagnos som tyder på stress. Det kan bero på alla katter som springer omkring utanför huset och markerar revir. Det är ju inte så kul, det är Blixtens ju. Det kan också bero på att vi har två honom som löper och det är inte heller kul för honom. Han kan inget göra eftersom han är kastrerad. Sen har vi förändrat mycket hemma och även det sätter tydligen stresshormonerna i gungning. Nu ska det bli lugn och ro. Inga nya tak. Inga nya väggar. Inget nytt alls. Bra för Blixten och bra för oss, eller åtminstone för börsen. Nu måste jag skynda vidare. Flyget till Istanbul, jo jag flyger via den staden, är på gång ut. Väntar om dom ropar mitt namn och säger att jag måste skynda....så jag väntar liiite till....lite till.... Hej och hå. När börjar Mjällby spela egentligen?

Detta är från ett tidigare besök på ett av våra svenska företag i Zimbabwe.

Ja, fast inte jag. Det är väskan som är klar. Nästan i alla fall. Har väl lite smågrejer kvar som jag lägger i imorgon förmiddag. Jag tror aldrig att jag har så mycket att packa, och det har jag inte heller, men det är en massa småsaker som måste stämma. Rätt pengar! Ska det vara rubel, rand eller usd? Allt är lagt i fina små påsar men det gäller att ta rätt. Ligger rätt pass i väskan? Jag har två och det gäller att se upp. Framförallt om jag reser till ett land som kräver visum och det redan är stämplat i passet. Då gäller det att ta rätt. Vilka adaptrar behöver man? Jag har för alla världsdelar och det vore ju synd att ta med en som passar i USA när jag åker till Afrika. Dessutom behövs två olika sorter, en gammal och en ny. Allt beror på när hotellet byggdes. Meducin, som Pippi säger. Har man så man klarar sig om man skulle bli sjuk? Penicillin, japp, det är bra att ha, hårattiraljer och gud vet allt likaså. Denna gång har jag packat en porslinstallrik! Den ska överlämnas i Zimbabwe

och som vanligt sitter jag på tåget. Nu blir det inte Stockholm på ett par veckor. Ska faktiskt bli ganska skönt att komma iväg till varmare trakter. Hoppas bara att vi flyger högt över Egypten. Man vet ju aldrig när det smäller där på riktigt så att säga. Det är mycket jag ska hinna med under min resa. Den startar på måndag kring lunch när taxin kommer och hämtar mig. Ett dygn senare, efter tåg till Kastrup, mellanlandning i Istanbul så landar jag i Johannesburg. Jag börjar med en övernattning i Sydafrika. Hinner helt enkelt inte med flyget som går från J-burg på morgonen. Att ta flyget sen eftermiddag är fullständigt hopplöst. Vid den tiden är jag helt utslagen. På onsdagen, nån timme innan lunch, landar jag i Harare och under eftermiddagen väntar ett par möten. Kvällen blir tillägnad en kollega och vän. Torsdagen ska bli väldigt intressant. Tanken är att en grupp ska diskutera 2011 års verksamhet i vårt gemensamma projekt med facket i Zimbabwe. Det är dock ett problem på himlen