Sierra Leone, del två
Nåväl så var jag då framme. Min gamle kompis hade väntat och han ville visa mig lite av stan innan vi åkte vidare hem till honom. Han hyrde ett stort hus av något missionsförbund eller liknande. Visningen av stan bestod i att vi körde till stranden och tog varsin öl i solnedgången. Jag förstod senare varför det egentligen inte kunde bli någon visning. Det blev helt enkelt kolsvart i hela stan. El var en bristvara, gatlyktorna lätträknade, om det ens fanns några. Du såg helt enkelt inte handen framför dig. Nåväl, stranden var underbart vacker och vädret helt underbart. Ett par öl senare så var jag installerad hos mitt värdpar. Som hos så många andra så var det ingen el indragen men under ett par timmar varje kväll satte man igång generatorn. Rinnande vatten hade de från och till, egentligen skulle det finnas men det fanns andra som bodde i närheten som tyckte att de behövde vattnet bättre och helt enkelt la om ledningen så att de fick det istället. Detta betydde att dusch och toalettvatten sköttes via hinkar som frun i huset hade hämtat under dagen.
Mitt första toalettbesök resulterade i att hjärtat höll på att stanna. En större spindel, mitt på väggen, hade jag aldrig sett i hela mitt liv. Jag skrek som besatt och Michaela kom nerspringande och undrade vad som hänt. Utan att kunna säga något så pekade jag på odjuret. Lugn som en filbunke så skakade hon på huvudet och sa något om att den inte var farlig, varpå hon plockade bort den. Vad hon tänkte om denna hysteriska vita kvinna vet jag inte.
Sent om sider så var det så läggdags. Mitt sovrum fanns i den nedre delen av huset och det var fint. Nära till toaletten (jodå, samma toalett där spindeln hade huserat i). Som sagt ingen el betyder att det var kolmörkt. Jag hade ett litet stearinljus och en ask tändstickor på toalettbordet, ifall att jag behövde gå på toa. Temperaturen låg på 30 grader och det var mycket fuktigt. Detta betyder också att där är mycket mygg. Malariamygg. Därför hade jag också ett nät runt sängen. Efter att ha stoppat om mig själv och sett till att myggnätet var väl instoppat under madrassen så släcktes allt ljus. Genomtrött och kissnödig låg jag där i sängen och tänkte; aldrig, aldrig att jag går upp på toaletten i natt. Jag kissar heller i sängen. Längre hann jag inte i tanken innan jag somnade. En sju åtta timmar senare vaknade jag, i ett vansinnigt behov av en toalett och fullständigt sönderstucken av myggbett. Nätet var tydligen inte impregnerat.
Efter en delikat frukost med massor av frukt så åkte vi ner till stan för att ha vårt första möte med facket. Oj, oj vad fattigt och vägen in till centrum bestod av plåtskjul blandat med träbitar. Alla hade en liten tunna utanför bostaden som man eldade i. De flesta försökte sälja lite småsaker eller lite mat för att överleva och kunna handla annat. Väldigt många hade också mist en hand eller en arm och flera var stympade på ett eller annat sätt. Käre tid, det var det värsta jag sett.
Om man under inbördeskriget vägrade att följa order eller vägrade att bli soldat så fick de frågan om de villa ha lång och kort stympning. De valde själv sitt öde. Herregud! Trots dessa förfärliga övergrepp så var människorna mycket vänliga och hjälpsamma. Jag kände mig aldrig någonsin hotat eller så, tvärtom faktiskt.
De resterande dagarna följde i samma spår. Vi träffade flera intressanta människor och hade en del fruktbara möten. Jag fick veta att jag inte borde göra mig ovän med någon med makt. Det kunde resultera i att jag blev förgiftad alternativt utsatt för Wodoo. Nu hade jag inga planer på att göra mig till någons fiende så det kändes lugnt.
Ett par år senare åkte jag ner en gång till och upplevde i princip samma sak. Den gången bodde jag på hotell. Mest för att mina vänner hade hyrt ett annat hus och det var mycket mindre. Hotellet hade elektricitet. Men det hade även massor med kackerlackor. Men det är en helt annan historia.
Nedan: En före detta barnsoldat som fick en möjlighet att utbilda sig
Kommentarer
Skicka en kommentar