Måndagen kom. likså tisdagen och snart är onsdagen snart över
Till och med en timme tidigare än i Sverige. Är ju i Finland och på vackra Murikka.
Ja, jo det här med ögat. Om det inte hade blivit bättre på måndagen så skulle jag söka en ögonläkare sa allmänläkaren i Sölvesborg. Det hade inte blivit bättre, eller kanske något i alla fall. Tisdagen vaknade jag med en himla huvudvärk och ögat var lite sämre igen. Dags att uppsöka tant doktorn. Vilken tur att vi har en specialistmottagning i samma hus som jag jobbar. Gick dit, fick tid en timme senare, gick upp och jobbade och ner igen. Japp. En inkapslad vagel som behövde opereras bort. Gjorde dom det där? Näpp. Sjukhus skulle det bli sa Dr. Hammarström (som mycket riktigt visade sig vara en kvinna). Jaha, sa jag. Har dom tid idag innan klockan 14, för då åker jag till Finland. Dr. Hammarström sa inget men tittade lite konstigt på mig. Jag fick en remiss med mig så kunde jag ringa vilket sjukhus jag ville. Hon rekommenderade Sophiahemmet. Jag ringde dit och frågade om de hade en tid omedelbart. Det hade de verkligen inte. Men, jag ska åka till Finland berättade jag, men nej då, det fanns fortfarande ingen tid. Nähä, vad gör jag då? Du kan få en tid nästa vecka sa den trevliga damen i andra änden. Nej, det går rakt inte, sa jag. Då åker jag till Botswana och sen till Sydafrika. Efter en stunds diskuterande och konstaterande att det inte var farligt att vänta, bara obehagligt, så skulle jag få en tid när jag kommer tillbaka från Afrika.
Nåväl, klockan blev två och enheten lämnade för att åka till grannlandet i öst.Väl framme i Tammefors så kunde jag konstatera att min väska inte var med planet. Hur sjutton kan man villa bort den största och rosaste väska man kan tänka sig mellan Arlanda och Tammefors? Jag fattar bara inte. Har ni varit på Kristianstad flygstation? Ta bort halva den och ni vet ungefär hur stor denna här flygplatsen är. Fanns det någon att anmäla bagage försvunnit till? Nej. Det låg några lappar som man skulle fylla i och lägga i en låda. Den skulle sen länsas efterföljande morgon. Förbannad och frustrerad stod jag kvar, precis som om bagaget skulle komma i alla fall. Det gjorde det inte. Istället kom inchekningsdamen som skickat iväg resenärer till Arlanda. Tillsammans gick vi ut och gjorde en anmälan. Tillsammans med formuläret fick jag en necessär innehållandes, borste, schampoo (varav hälften runnit ut i necessären), tandborste och tandkräm (gudskelov) samt en t-shirt. Gott. Nu kände man sig som människa igen. Direkt vid framkomst till Murikka så skulle det badas bastu. Kvinnorna startade, männen fick vänta till efter maten. Vi fick varsin morgonrock och den bar jag hela kvällen. Innan, under och efter middagen. Gick till och med upp på mitt rum i den. Helt underbart och opretantiöst. Vid midnatt låg jag nerkrupen i sängen och försökte sova. Det gick väl sådär. Varmt i rummet och maten som höll på att smältas var ingen bra kombination. Klockan 5 ringde telefonen.
- Yes, it is Birgit speaking.
- I am calling from the airport. I just want to tell you that your luggage has arrived. We will send it to Murrika in 20 minutes. We will be there around half past 6.
Yeeaa, hur kan man ringa vid den tiden och tala om att, för det första, bagaget har kommit? För det andra, att de ska skicka det men inte just nu? För det tredje, att det kommer halv sju till en anläggning som är stängd (vi bor på finska metalls skola). Behöver jag säga att jag inte har sovit speciellt bra denna natt?
Och nu, till det sista, ögat har blivit "sämre". Det svider och irriterar något enormt. Smörjer med salva och kan "inget se". Därför valde jag att stanna på skolan medan de andra åkte in till stan för lite sightseeing och middag nu ikväll. Kan undra vad jag går miste om? Å andra sidan så sover jag väl bättre i natt. Har dessutom haft vett att öppna fönstret, även om det egentligen inte märks någon skillnad.
Ja, jo det här med ögat. Om det inte hade blivit bättre på måndagen så skulle jag söka en ögonläkare sa allmänläkaren i Sölvesborg. Det hade inte blivit bättre, eller kanske något i alla fall. Tisdagen vaknade jag med en himla huvudvärk och ögat var lite sämre igen. Dags att uppsöka tant doktorn. Vilken tur att vi har en specialistmottagning i samma hus som jag jobbar. Gick dit, fick tid en timme senare, gick upp och jobbade och ner igen. Japp. En inkapslad vagel som behövde opereras bort. Gjorde dom det där? Näpp. Sjukhus skulle det bli sa Dr. Hammarström (som mycket riktigt visade sig vara en kvinna). Jaha, sa jag. Har dom tid idag innan klockan 14, för då åker jag till Finland. Dr. Hammarström sa inget men tittade lite konstigt på mig. Jag fick en remiss med mig så kunde jag ringa vilket sjukhus jag ville. Hon rekommenderade Sophiahemmet. Jag ringde dit och frågade om de hade en tid omedelbart. Det hade de verkligen inte. Men, jag ska åka till Finland berättade jag, men nej då, det fanns fortfarande ingen tid. Nähä, vad gör jag då? Du kan få en tid nästa vecka sa den trevliga damen i andra änden. Nej, det går rakt inte, sa jag. Då åker jag till Botswana och sen till Sydafrika. Efter en stunds diskuterande och konstaterande att det inte var farligt att vänta, bara obehagligt, så skulle jag få en tid när jag kommer tillbaka från Afrika.
Nåväl, klockan blev två och enheten lämnade för att åka till grannlandet i öst.Väl framme i Tammefors så kunde jag konstatera att min väska inte var med planet. Hur sjutton kan man villa bort den största och rosaste väska man kan tänka sig mellan Arlanda och Tammefors? Jag fattar bara inte. Har ni varit på Kristianstad flygstation? Ta bort halva den och ni vet ungefär hur stor denna här flygplatsen är. Fanns det någon att anmäla bagage försvunnit till? Nej. Det låg några lappar som man skulle fylla i och lägga i en låda. Den skulle sen länsas efterföljande morgon. Förbannad och frustrerad stod jag kvar, precis som om bagaget skulle komma i alla fall. Det gjorde det inte. Istället kom inchekningsdamen som skickat iväg resenärer till Arlanda. Tillsammans gick vi ut och gjorde en anmälan. Tillsammans med formuläret fick jag en necessär innehållandes, borste, schampoo (varav hälften runnit ut i necessären), tandborste och tandkräm (gudskelov) samt en t-shirt. Gott. Nu kände man sig som människa igen. Direkt vid framkomst till Murikka så skulle det badas bastu. Kvinnorna startade, männen fick vänta till efter maten. Vi fick varsin morgonrock och den bar jag hela kvällen. Innan, under och efter middagen. Gick till och med upp på mitt rum i den. Helt underbart och opretantiöst. Vid midnatt låg jag nerkrupen i sängen och försökte sova. Det gick väl sådär. Varmt i rummet och maten som höll på att smältas var ingen bra kombination. Klockan 5 ringde telefonen.
- Yes, it is Birgit speaking.
- I am calling from the airport. I just want to tell you that your luggage has arrived. We will send it to Murrika in 20 minutes. We will be there around half past 6.
Yeeaa, hur kan man ringa vid den tiden och tala om att, för det första, bagaget har kommit? För det andra, att de ska skicka det men inte just nu? För det tredje, att det kommer halv sju till en anläggning som är stängd (vi bor på finska metalls skola). Behöver jag säga att jag inte har sovit speciellt bra denna natt?
Och nu, till det sista, ögat har blivit "sämre". Det svider och irriterar något enormt. Smörjer med salva och kan "inget se". Därför valde jag att stanna på skolan medan de andra åkte in till stan för lite sightseeing och middag nu ikväll. Kan undra vad jag går miste om? Å andra sidan så sover jag väl bättre i natt. Har dessutom haft vett att öppna fönstret, även om det egentligen inte märks någon skillnad.
Kommentarer
Skicka en kommentar