Julstämning
Jo minsann. En hel månad kvar men den har redan infunnit sig. Igår hade vi en sån där mysig eftermiddag-kväll med glögg och stillsam julmusik. Ute snöade det rejält och inne var det varmt och ombonat. Senare gick vi ut en sväng och det var så tyst. Ett par decimeter snö och nästan ingen som rörde sig ute. Det var vi och ett gäng som åkte pulka bakom en bil. Förmodligen farligt men det såg härligt ut.
Nu återstår bara julklapparna till My. Vi har visserligen handlat några men än är det ett par tre som står på listan. Sannas köpte vi igår, Frida och Mattias är redan avklarade. Mor ska få ett par glasögon. På torsdag tar Andrea henne till optikern i Olofström. Vi äkta makar köper inget till varandra. Säger vi alltid. Sen brukar jag ändå få något av honom. Ofta något trevligt och bra, men lika ofta något han själv vill ha. Som det året när han, efter att alla klappar blivit utdelade, går ner i källaren och kommer upp med ett väldigt stort paket. Till mig. Tankarna virvlade runt. Pjäxor eller en jättevas? Kanske en lampa jag sett i affären? Eller skulle det kunna vara hushållsassistent? Det var det inte. Inget av det andra heller. Det vara en, hör och häpna, en ÖLPUMP. En maskin, där man sätter in en "kula" med fem liter öl. In men kontakten och efter en stund så har man både kallt och skummande öl. Det var bara en hake. Jag är inte speciellt förtjust i öl. Dricker kanske tre fyra om året. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Men Göran såg lyckligt ut. Han hade önskat sig en sån sen länge. Nu hade han fått en, en som han i alla fall kunde låna. För jag tänkte då inte använda den.
Eller som den gången när jag precis blivit ensamstående efter den första maken. Jag hade flyttat till en lägenhet i stan och hade väl inte alltför många elektriska köksprylar. Några dagar innan jul så frågade Göran mig vad jag önskade mig i julklapp. - Jag bryr mig inte om vad du köper bara det inte är nån kaffekokare eller så. - Jag vill gärna ha något personligt som känns som speciellt utvalt till mig. (Detta var ju på den tiden när vi fortfarande köpte julklappar till varandra, eller hur man nu ska säga). Vad fick jag tror ni? Jodå, en kaffekokare så klart. Han hade redan köpt den när han frågade vad jag önskade mig. Gud vad pinsamt. Där hade jag stått och gafflat; du kan köpa vad du vill men jag vill inte ha nån kaffekokare eller nåt sånt skit....ibland ska man verkligen hålla tand för tunga. Vi har fortafarande den kvar. Den står i källaren och påminner mig ibland om det fina talesättet; Att tala är silver men att tiga är guld.
Dags att packa ihop och ge sig ut på en vinterpromenad.
Godkväll
Nu återstår bara julklapparna till My. Vi har visserligen handlat några men än är det ett par tre som står på listan. Sannas köpte vi igår, Frida och Mattias är redan avklarade. Mor ska få ett par glasögon. På torsdag tar Andrea henne till optikern i Olofström. Vi äkta makar köper inget till varandra. Säger vi alltid. Sen brukar jag ändå få något av honom. Ofta något trevligt och bra, men lika ofta något han själv vill ha. Som det året när han, efter att alla klappar blivit utdelade, går ner i källaren och kommer upp med ett väldigt stort paket. Till mig. Tankarna virvlade runt. Pjäxor eller en jättevas? Kanske en lampa jag sett i affären? Eller skulle det kunna vara hushållsassistent? Det var det inte. Inget av det andra heller. Det vara en, hör och häpna, en ÖLPUMP. En maskin, där man sätter in en "kula" med fem liter öl. In men kontakten och efter en stund så har man både kallt och skummande öl. Det var bara en hake. Jag är inte speciellt förtjust i öl. Dricker kanske tre fyra om året. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Men Göran såg lyckligt ut. Han hade önskat sig en sån sen länge. Nu hade han fått en, en som han i alla fall kunde låna. För jag tänkte då inte använda den.
Eller som den gången när jag precis blivit ensamstående efter den första maken. Jag hade flyttat till en lägenhet i stan och hade väl inte alltför många elektriska köksprylar. Några dagar innan jul så frågade Göran mig vad jag önskade mig i julklapp. - Jag bryr mig inte om vad du köper bara det inte är nån kaffekokare eller så. - Jag vill gärna ha något personligt som känns som speciellt utvalt till mig. (Detta var ju på den tiden när vi fortfarande köpte julklappar till varandra, eller hur man nu ska säga). Vad fick jag tror ni? Jodå, en kaffekokare så klart. Han hade redan köpt den när han frågade vad jag önskade mig. Gud vad pinsamt. Där hade jag stått och gafflat; du kan köpa vad du vill men jag vill inte ha nån kaffekokare eller nåt sånt skit....ibland ska man verkligen hålla tand för tunga. Vi har fortafarande den kvar. Den står i källaren och påminner mig ibland om det fina talesättet; Att tala är silver men att tiga är guld.
Dags att packa ihop och ge sig ut på en vinterpromenad.
Godkväll
Kommentarer
Skicka en kommentar