Internationella kvinnodagen

Ja, det är det imorgon. Bästa att börja planera kvinnornas revolution. Inte för att jag har någon idé än, men det kommer nog. Borde finnas massor, mer än det där vanliga som vägra sex i en vecka om man inte får köpa en burberryväska. Nej, det behövs radikala saker numera. Ett skulle kunna vara, med tanke på den uppmärksamhet det skapade i media för ett tag sen, "våga vägra raka armhålorna", åtminstone den ena armhålan. 

Vi skulle kunna vägra städa, fast va fan, det gör jag ju redan. Men ni andra skulle kunna göra det, vägra alltså. Städa.

En annan effektiv rörelse som skulle skapa rubriker är, "Vi som vill bli tjocka och förslappade". Det skulle sätta fart på herrskapet därute i buskarna. En ännu bättre lösning vore kanske att alla kvinnor röstade på Feministiskt Initiativ, FI. Fast känner kanske att det skulle bli svårt enligt min egen övertygelse. Jag är ju trots allt Sosse in i märgen. 

Vart vill jag då komma med detta resonemanget? Inte en jävla aning. Är så trött och tänkte bara skriva några rader för att hålla huvudet upprätt på halsen. 

Jo, jag ska nog fira imorgon i alla fall. Med en fika. Kaffe och Itrim. Det behövs efter denna resan. Ingen träning. Oregelbundna mattider och sista veckan har jag bara, nästan, ätit kolhydrater. Har inte vågat annat med risk för alla eländiga bakterier och sjukdomar som härjar i Zambia. Benbrott exempelvis. Det har jag drabbats av en gång innan när jag var där. Det vill jag inte ha igen. Och se, det måste vara kolhydraterna eftersom jag inte fick nåt brutet. Bra va?

Nu sitter jag på det sista av tre flyg hemåt. Befinner mig någonstans mellan Istanbul och Köpenhamn. Om jag tittar ut så kanske jag kan se gubben åka skidor i alperna. Men jag har ingen fönsterplats så det får va.

God fredag.