Gode gud för magsjuka

En dejavú och jag kände att jag var tillbaka på Gran Canaria. Där jag var i oktober och blev toksjuk. Med rumpan i toastolen och huvudet i spannen kom bilden fram. Doktorer, sjukhus och dropp. Nu blev det inte riktigt lika illa denna gången men käre tid vad dålig jag har varit. Fick springa tre gånger i timmen (minst) sen 00 på fredagsnatten och höll på till igår kväll. Idag har jag feber (den är dock på väg ner) och förbannat ont i ryggmuskulaturen efter alla kräkningar. Antingen var det köttfärsen på pizzan som var dålig eller så var där nåt som jag inte tålde och ärligt talat så skiter jag i vilket (eller gjorde igår)
Igår kom vår katt Pella hem (hon brukar vara hemma varannan dag eller så) och var så kelen. Hon hade väl på omvägar hört att det ska bli ett veterinärsbesök denna vecka. Vi hade tänkt att hon skulle få somna in stilla och lugnt. Till det finns flera skäl, men det är mest humant för henne. Hur som helst, hon kom hem igår och var på sitt allra bästa humör. Hon skulle ligga uppe på mig och det var verkligen inte vad jag kände för med tanke på hur jag mådde. Efter ett par timmar så kissade hon lite i soffan. Göran bar in henne på toa och det fortsatte rinna. I morse låg där en kattunge bredvid henne. Herregud. Hon har ju precis fått tycker jag. Allt verkar inte vara okey med ungen. Han/hon vill inte äta och vi kan ju inte låta den svälta innan vi tar bort den. Låter det makabert? Det är det också, men vi har inget annat val.