Vilken härlig känsla
Så kom då dagen då jag skulle springa Vårruset. Vakande dagen innan och hade ont i ljumskenoch har fortfarande. Mest när jag varit sittande en längre stund, sen lättar det. Igår morse, dagen för loppet, så hade vädret slagit om. Blåsigt värre, kallt med bara ungefär 7 grader. Nåväl, det var bara att gilla läget. Upplägget för dagen var som, inbillar jag mig, för en elitlöpare. Havregrynsgröt och ett ägg till frukost. Ett äpple på förmiddagen och pasta med biff till lunch. Eftermiddagen kryddade jag med en Itrimbar. Mycket vatten under dagen. Loppet skulle starta 19 och min grupp, jogging, 19.25. Trångt som attan var det. Många gick och man fick kryssa sig fram. Sprang hela tiden, sånär som på ett par hundra meter. Fick stanna två gånger och knyta skonsöret. Sista kilometern sprang jag haltandes in i mål. Något hände med knät, men jag hade gett mig fan på att jag skulle springa hela vägen. Förmodligen oklokt. Jag var så glad när när det var gjort. Var trött,...