Dement eller?

Okay, så här är det. Funderar ni någon gång på om ni håller på att bli dementa eller att ni är ovanligt glömska? Jag gör och därför så tänkte jag att det är bäst att kolla upp det här innan det går överstyr helt och hållet. Inte för att det finns så mycket att göra åt det men ja, bäst att kolla ändå.  På nåt sätt.

Först, vilken form av demens skulle det i så fall röra sig om. Det finns ju fler, som om det inte räckte med en att hålla reda på. Är man dement så kan det vara svårt...typ.

Ja, jag började med att kolla upp alzeimers.

Alzeimers. Nedan följer symptomen.

• problem med minnet 
• sämre tidsuppfattning 
• svårt att följa TV-program eller förstå det man läser i tidningen 
• svårt att hitta ord.

Ja, på punkt ett kan man väl säga, ja det har jag ibland. Glömmer var jag har lagt nycklarna, trots att vi har ett speciellt ställe där de ska va. Glömmer dock inte att äta, tyvärr, och kommer ihåg att jag ska lägga mig. Ibland glömmer jag vilken sida av bilen jag ska sitta när jag ska köra eller vara passagerare. Det skulle kunna vara ett tecken, men förklarar det med att jag är i Sydafrika ofta och där gör jag tvärtom....

Punkt två, näe, jag är alltid i god tid och har hyfsad koll.

Punkt tre, det beror väl på vilken tidning man läser. Är det en på arabiska så begriper jag inte så mycket, det ska ärligt erkännas. Är den tråkig så fladdrar tankarna iväg, skulle kunna vara ett tecken.

Punkt fyra. Nej, där är jag nog hemma också....hoppas jag.

Okay, vaskulär demens då (många små hjärnblödningar under tid) 

• har problem med minnet
• får svårt att tolka känsel- och synintryck
• inte hittar ord och blir allt mer tyst
• har svårt att komma från tanke till handling
• blir nedstämd, orolig och får hallucinationer

Punkt ett, se alzeimers.

Punkt två, njae, det skulle kunna vara vid träning. När jag blir skittrött så skulle den smärtan kunna vara ren lathet men kan vara annan smärta. Lite orolig över det här.

Punkt tre, ärligt talat. Att bli mer tyst skulle nog en del se som en välsignelse. Ibland efter möten så brukar jag tänka; fan vad jag pratar, måste sluta med det. Men det brukar jag glömma till nästa gång och det skulle iofs kunna vara ett tecken på punkt ett...

Punkt fyra, ibland så, då tänker jag att jag ska gå och lägga mig men en timme senare konstaterar jag att jag fortfarande sitter och glor på tv. Tecken? Å andra sidan så händer det att jag handlar först och tänker sen. Inte ofta. Ibland. Nån gång. Ibland tänker jag också att jag inte ska dricka nån bubbel och likfan sitter jag där med ett glas på fredagkvällen. Ett och ett förresten. Det kan vara två med. Inte samtidigt dock.

Punkt fem. Om jag druckit för många glas bubbel så kanske. Dubbelseende får man av det också. Men annars inte. Nej.

Nåväl, den som man fruktar mest då. Frontallobsdemens. Verkar inte roligt alls.

• blir mer och mer inbunden
• är mindre engagerad och koncentrerad
• får svårt att följa oskrivna regler för vett och etikett
• blir nedstämd, rastlös och håglös.

Punkt ett, njae jag är nog ganska öppen. För öppen kanske. Den går bort.

Punkt två. Oengagerad och okoncentrerad. Ja, det händer väl. 

Punkt tre. Här blir det spännande. Lite av denna släng skulle vara kul å ha. Ibland har jag det. Tror jag. Tänk att bara skita i allt. Komma klädd som man vill till ett party och inte bry sig liksom. Äta oxfilé med sked på en nobelmiddag. Sitta på en parkbänk och kalla på vackra och unga män. Nypa dem i rumpan när de kommer fram. Om de kommer fram. Bubblor borde då också intas. Inte nåt billigt jävla Beyas vin. 

Punkt fyra. Ja, jag blir rastlös. Jag vill gå från punkt a till punkt b så fort som möjligt. Jag vill ha svar direkt inte, inte imorgon eller nästa vecka. Förstår det ologiska i detta många gånger, men därav rastlösheten. De övriga, nej. 

Så, vad blir då kontentan? Har jag lite demens av varje? Är jag en normal människa som glömmer ibland? 

Just det, vad utlöste denna intensiva jakt på svar? Jo, jag stod i köket och skulle tappa varmvatten. Väntade skitlänge och det kom bara kallt. Gubben var på dass. När han var färdig så säger jag till honom att varmvattenberedaren är sönder för det kommer inget varmvatten. Han går in på dass och vrider på kranen. Det kommer varmt vatten. Han går till köket. Tittar på kranen. Tittar på mig. Säger, hur skulle det va om du vred kranen åt rätt håll. Den tanken hade inte slagit mig alls på de fem minuterna jag tappat vatten. Suck.