En helg att minnas

Jomen, det lär minnas till urminnes dagar. Eller kanske inte.

Egentligen har jag ju inte varit riktigt okay sen matförgiftningen. Var kass i magen förra veckan men man vet ju inte om det beror på min vanliga skitmage eller nåt annat. I helgen bröt helvetet ut. Ont. Illamående. Vattendiaréer. Sjukligt trött. Hur jag lyckades till stan i lördags, det står skrivet i stjärnorna. 
Trodde jag skulle orka till jobbet idag. Var uppe som vanligt men jag fick ge mig. Ringde till VC och fick komma in o hämta ett provrör. Ska lämna det imorrn. Tror själv på salmonella eller nåt liknande. 
Mår nog allt lite bättre nu. Trots allt.

Ja nu lever man själv nån vecka eller så. Känns konstigt. Här hemma så är det jag som är borta och inte maken. Pratade med honom för en stund sen. Då hade dotter med sambo redan varit och hälsat på. 
Det är tre som ska opereras imorrn så han vet inte när på dan det blir. Jag kommer att vara nervös hela.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Thumbs crossed

Sista dagen arbetad innan semestern

Långt emellan inläggen