Österrike

Vilken vecka! På många sätt och de allra flesta så positiva.

Söndag

Tidig morgon och anslutningsbuss från Sölvesborg. Alla förväntansfulla och glada.

I Malmö bytte vi till en annan buss. Likadan. 

Vi åkte över Gedser ner till Rostock. Trafiken var tät och vi fick stundtals köra sakta alternativt stå still. 

Vi hade en sightseeing i Lützen där vi stod och tittade på ett hus, vi kom inte in eftersom det var stängt. Där hade Karl den 12 gått hädan 9 November 1632. Intressant, framförallt med tanke på att vi var två timmar sena. 

Middag på hotellet kl 21:30. Inte min melodi. Gick och la mig.

Måndag

Tidig morgon. Igen. Vi åkte via München och Garmish. Där hittade systeryster, E och jag en liten bar där vi kunde inmundiga diverse goda viner och bubbel. Bussen serverade endast kaffe, öl och whisky. Inget för mig med undantag av kaffe då. Nu hade vi bunkrat upp ändå med vin och jäger så vi klarade oss.

Framåt kvällskvisten nådde vi St. Anton. Jag blev förtjust i den staden. Bra utbud av shopping och massor sv vandringsstråk. 

Hotellet var toppen. Personalen superb. Maten väldigt god.

Tisdag. 

Efter en utsökt frukost så gick vi till liften för att ta oss upp till toppen. Vädret var perfekt. Sol och inte mycket vind. Vi åkte två liftar upp och hamnade på 2643 meter över havet. Det fanns en liten lift till men vi avstod. Då hade vi hamnat på Valluga på 2800 meter vilket är stantons högsta topp.

Vi hade bestämt att gå en liten runda efter vin och vatten. Vi gick ner, ner och ner. Mina knän stoppade mig och när vi träffade en bergsget, läs 87-årig österrikiska, som sa att liften längre ner var stängd så vände vi. Vi, mannen och jag, kämpade oss upp medan bergsgeten sprang....tuff och rolig dag.

Sis med familj gick hela jävla vägen ner.....bergsgetter dom med.

Vi kom ner och gick till en ljuvlig restaurang där vi köpte en en flaska bubbel att dela. Gött.

Onsdag. 

Upp och vandra på andra sidan. Vi gick. Vi gick. Eftersom jag int ville ta mig för långt upp (ja, ni vet problem med att gå ner för mina knäs skull) så gick vi en bit upp och sedan parallellt med byn. Vägen blev till bondväg. Blev till stig. Blev till ingenting. Typ. Där stod vi mitt i skogen bland rötter och små pölar och klurade på hur vi i helvete skulle ta oss ner. Jag satte mig på rumpan och fick hasa mig ner en bit och på nåt vis gick det. 

Väl i stan så bestämde vi oss att ta oss upp på andra sidan. Upp. Upp. Upp. Vi skulle till en känd restaurang för att äta lunch. Efter mycket slit så kunde vi konstatera att den var stängd. Vi hade tur. Bredvid låg en annan som var öppen. Där var mest hantverkare. En typisk lunchrestaurang. Gott och billigt. 

Funderade på hur jag skulle ta mig ner. Det var långt. Damen i restaurangen meddelade att det gick buss ner. Behövde bara gå lite i nerförbacke. Bra det.

Torsdag.

Det regnade från och till. I alla fall tillräckligt för att inte ge sig upp i bergen. Vi shoppade och åt och drack gott. 

Fredag.

Upp i bergen. Vi hade bestämt att gå till en hytte som låg lite högre upp än den på onsdagen. Så, vi gick och gick och gick. 

Kom till ett ljuvligt ställe för lite dricka innan vi skulle vandra upplevelsevägen. Trevligt och informativt. Vi återvände till hytten för en lunch. Tiroler grustl. Gott. 

Lite mer shopping när vi kom ner på eftermiddagen. Denna gång blev det lite österrikiska specialiteter. Korvar och skinka. 

Lördag. 

Tidig morgon var det dags att säga adjö till Österrike. 

Det var bestämt med en sightseeing och lunch i Rothenburg. Väldigt trevlig stad längs Romantische Strasse. Där hittade vi en härligt vattenkanna. Tupp. Tidig kväll nådde vi Göttingen där vi sov över. Skithotell. Middagen intogs i en svinvarm inglasad altan som inte gick att öppna. Solen stod på och det var 28 grader ute. Hur varmt det var därinne vetifan. Olidligt. 

I rummet var det lika förbannat varmt. Fick ha fönstret vidöppet. Maken stängde det på natten. Ett gäng hade dragracing utanför. Typ. Polisersirener. Gud vet vad. Sen började det åska. Då öppnade jag fönstret igen. Vilken eländesnatt. 

Söndag.

Tidig morgon igen. Resan upp till Malmö fick förträffligt. Meeeeen. I Malmö skulle vi byta till anslutningsbuss. Den skulle anlända kl 21:40 i Sölvesborg. Den anlände 23:00. Anledning? 

Vi väntade på ett par som skulle till Mönsterås och de skulle packa in sina väskor typ först. Nästan. De kunde varit med på en sen buss från Italien. Den bussen kom men inga mönsteråsare. När terminalen var tömd och alla andra bussar lämnat hade fortfarande inga mönsteråsare dykt upp. Då visade det sig att de satt på bussen och suttit där hela tiden. Vilken jävla organisation. Not. Det är väl det första man frågar efter. Sitter "Sven och Pelle" på bussen? 

Måndag. 

Ja, efter en sen frukost och lite bloggande så är det dags att ta itu med det vanliga livet igen.

- magen har varit kanon. Inga rinningar och inga oroligheter. 

- benen har varit svullna. Kroppen också. Kan bero på: stillasittande på bussen. Ätit kolhydrater. Blivit fet.

- lång resa. Fyra dagar i buss. Okul. 

- pisshotell på hemresan. De andra bra men det hade inte skadat med AC. Det har varit en varm vecka med kring 27-30 grader. 

- väldigt trevliga medresenärer. En som vi kan kalla Sally. Såg ut och var som Sally. Härlig kvinna som tagit semester från gubbe och katt. Det var hon tvungen till var tredje månad.

En man som fyllt 70 och som för 30 år sedan beställt taxi och den kom inte. Nu åkte han aldrig taxi. Han fick gå 7 kilometer för att nå anslutningsbussen. Det skulle han göra när han kom fram till Småland  mitt i natten. 1,5 timmar i ösregn. Han åt aldrig lunch. Drack aldrig annat än vatten.

Ett par som båda var en bit över 90. Så söta. 

Ett par från Stockholm där mannen varit mattelärare. Visste bäst, visste mest. Hualigen.

En kvinna som sprang omkring i alperna i långkjol, den hade hon för övrigt alla andra dagar också. Trevlig. Hennes sällskap var också väldigt trevliga. 

Samt en massa andra härliga människor.

Sist men verkligen inte minst. Syster med familj. Enkla att umgås med och inga sura miner om vi inte ville det ena eller andra. Vi gjorde det mesta tillsammans. De hade dragit vinstlotten vad gäller rum. På vägen ner fick de en svit. De sprang runt en stund innan de hittade ut. I Österrike fick de ett stort rum med balkong. Där fick vi sitta några kvällar för en night cap. Vi var glada ett vi fick ett rum med fönster. 

På vägen hem fick de två sovrum. Vi är glada för deras skull. Vi hade himla kul.

Tack Sis.