Säg nåt som varar!

Haha...jag vet. Fetman. Det kan försvinna temporärt men sen så smyger de små jävlarna sig på. Sakta men säkert är de där och försöker göra en skön bädd kring magen eller ryggen! Kriget pågår.

Var hos farbror doktorn igår för en check-up efter sjukhusbesöket och saknaden av alla mineralermanmåsteha. 

Vad händer typ? Läkaren lägger pannan i djupa veck och frågor om en massa konstiga saker. Någon i släkten som har en leversjukdom? Nä. Någon i släkten som har haft en hudsjukdom med massa typ blåmärken? Nä. Har du haft knölar på benen? Nä.

Sen tog han trycket och la pannan åter i djupa veck. Hm, hm, det här ser inte så bra ut. 210/95. Vad i helvete. En liten sketen urindrivande tablett kan väl inte spela så stor roll. Det var en som jag fick sluta med när jag saknade alla mineralermanmåsteha.

Fick en ny uppsättning tabletter. En kombination av drivande och sen i princip som den gamla. 

En gammal sort som jag tar 50 mg av dagligen ska jag nu dubblera dosen på. Jo, jag har ätit den i 100 innan. Då hamnade jag på sjukhus i Sthlm. De la in mig bums. Trodde jag skulle få infarkt eftersom pulsen sjönk ner till 35-40. Tydligen ett tecken. Suck.

Skulle också ta en massa blodprover. Det var försent eftersom en del skulle skickas med bil. Till vad vet jag inte. Ica? Konsum? Kom och köp, dåligt blod men duger att göra blodkorv på....

Så, jag fick åka in i morse. Sju förbannade gånger fick de sticka mig innan de fick några rör. Sju gånger. Suck.

Nåväl, för att vara sjuk så är jag förbannat frisk. Mår som en duva som är nysketen. 

Min rapport är färdigskriven och inskickad. Nu kan jag inte ändra nåt. Hej å hå.

Är värd lite bubbel men det är ju inte lördag, trots allt, även om gubben tror det.