BBB

Han blev avslängd. Med hjälp av tre passagerare.

Idag är det en sån människa på tåget. Inget biljett har han. Hade han inte varit så jäkla otrevlig så hade jag tyckt synd om honom. Nu gör jag inte det. De har sagt han ska gå av i Mjölby. Tillåt mig undra om han kommer att göra det.

45 minuter sena lämnade vi Johannesburg. Det var strul med överbokning. När vi ankom London så fick vi sitta kvar i våra stolar tills man hade löst problemet med några passagerare sas det. Efter en kvart eller så så kom de med två personer genom kabinen och en stuns senare såg jag att två fullt beväpnade poliser hade tagit hand om de två. Nå, springa fick jag för att hitta till min gate, det gjorde jag efter mycket om och men och upp och ner och paniken sugande i hasorna. Nå, jag hann med planet till Köpenhamn. Det höll en annan också på att göra. Problemet var att han inte skulle till Köpenhamn, han skullemtill Geneve. Jag har alltså gått ombord. Sitter på plats två c. Damerna som välkomnar oss kollar också våra boarding pass. Jag hör att de frågar om han verkligen kommit rätt, ska du till Köpenhamn? Nej, jag ska till Geneve svarar mannen. Ja, vi ser det på din biljett. Hur gick detta till? I England med sina strikta säkerhetsregler. Innan vi kom så långt som till planet så fick vi vi...

Japp. Timme to leave. För denna gången. Natten har varit en riktigt eländig natt. Spring på dass mest hela tiden. Frukost hade jag ju lovat käka med de som äger hotellet. Det gjorde jag och vi hade en riktigt trevlig stund. I november så får min familj se hur det är där. Då ska vi sova på Foxwood en natt. Till ett bra pris enligt Pieter. Ägarna är superkända i SA. De gör filmer, teatrar och skriver böcker. Kul. Nå, efter frukosten blev det toa några rundor till. 8 imodium och sen dess har det stoppat upp lite. Hann faktiskt med ett möte också innan avfärd från hotellet. Skönt att komma hem imorgon även om resten av familjen är dålig. Magsjuka och halsont. Det är vad som gäller. Håller tummarna att jag klarar mig. Måste flytta på fredag. Där finns liksom inget val.

Tyckte jag hade lite luft i min almanacka men fasen vad den fylls på. Efter mötet idag verkar det som om jag behöver åka till Swaziland. Det gör man på en timme eller två. Sista veckan i april är nog den enda möjligheten. Sen fick jag ett mejl som sa att jag borde åka till Amsterdam i maj. Kunde konstatera att det finns bara fyra möjliga dagar den månaden. Hoppas någon av dessa passar. Ja, inte är det mycket luft i den almanackan inte.

I väntan på mötet, som börjar om en halvtimme, kollar jag inredning på TV. Satt ute i solen en kvart. Resultat? Röd. Fatta vad solen är stark. Dessutom ligger Johannesburg på över 1000 meters höjd.

Den var då helt felaktig. Det har varit strålande solsken sen jag kom i onsdags och det är lovat så till och med onsdag som kommer. På dagarna ligger temperaturen på underbara 26 - 27 grader, kvällarna kring 22. Sitter ute och äter morgon såväl som kväll. Fantastiskt.

Söndag morgon och ett underbart väder. Sitter i trädgården och dricker en kopp Rooibus te efter en underbar frukost. Vad blir det i dag tro? Vi blev ju färdiga med workshopen redan igår så idag är jag ledig.

Minsann, resan gick alldeles utmärkt. Inga förseningar. Inga kräkningar. Inga knäppgökar. Jag har nu kommit på ett sätt att kunna koppla av och sova lite bättre på flyget. Nu pratar jag långflygningar. Det är att byta om till pyjamas och slänga behån. Jag vet, det ser väl inte klokt ut men det är så mycket bekvämare. Fast det är väl ingen riktig pyjamas (även om jag tror att min Lexington skulle göra sig alldeles utmärkt), nej det är ett par mysbyxor och en tröja utan krage, krås och dylikt. Så gjorde jag även denna gång. In på toa så fort jag kom ombord i London. Av med kläderna och på med nattutstyrslen. Vet ni hur kläder luktar när de legat i garderoben en längre tid? Det vet jag. Och halva flyget. Tröjan hade jag inte nyttat sen i början av tjugohundratalet, nå det är väl att ta i, och herrejävlar vad den luktade instängt, gammalt, instängt och lite gammalt till. Skulle jag ta på mig klänningen som jag kommit i istället? Efter lite funderade, nej, det var ju ingen som kände mig hä...

Nu mår jag. Inte så bra, men jag lever. Sitter på Kastrup och glor lite på folk och försöker att äta något. Inte så lätt kan jag säga när magen gör uppror så fort jag tänker på mat. Men, men, det får gå. Tack gode Gud för imodium. Snart, om en timme eller så, då lyfter jag. Eller planet rättare sagt. Första stopp London innan mitt Afrika hägrar.Jag har en hektisk vecka framför mig. Jobb hela helgen då jag ska medverka på en workshop. Innan och efter det blir det möten och lite fler möten. När jag kommer hem ska jag åka bort. Till Stockholm igen. Måste flytta över helgen den förste. Sen blir det påsk. Såå skönt med några lediga dagar. Tyvärr måste jag åka till storstan redan på annandagen eftersom vi får besök och vi ska ha en workshop i dagarna två. Efter det så ska maken firas. Efter det.....ja, jag är inte på kontoret förrän den 18 April. Herregud, snart är det maj.

Gud så kass jag har varit. Igår framförallt, med kräkningar och annat skit. Idag mår jag bättre. Det förstnämnda slutade inatt, det andra har hållet på lite idag också. Nu hoppas jag på snabb bättring. Imorgon ska jag köra dottern till doktorn följt av utvecklingssamtal. Sen blir det till att packa ovanpå det. Jag åker till Sydafrika på tisdag och vädret som utlovats på resmålet är idel åska. Mindre kul.

Äntligen är den här höll jag på att skriva (och skrev), tiden går ju så vansinnigt fort så man hinner inte liksom med sig själv. I morse kunde jag konstatera att nu ska jag bara bo i den gamla lägenheten en natt till, sen sker själva flytten. Vilken tur att det bara är två trappor upp. Det är fortfarande en hel del att asa och dra på. Två   morgnar, på väg till jobbet, har jag kört ett experiment. Jodå, jag går till och från arbetet varje dag och lite ger det väl. Nåväl, experimentet då. Det började med att jag numera lyssnar på musik via Spotify, på väg till arbetet och i regel (alltid) är det mycket bra musik, typ Ranelid eller Flinck. Lyssnar man på detta så ler man, utan att liksom tänka på det. Sen tänkte jag på det en gång, att jag log alltså. Och då tänkte jag vidare liksom. Kanske jag skulle testa med att titta folk i ögonen och le. Skulle jag uppfattas som en snuskgumma, tokiggumma eller som en trevliggumma? Sagt och gjort. Läppstift på och ett leende, glo folk i ögonen oc...

Det är frågan det. Imorgon ska jag åka till en avdelning och hålla föredrag och får förmodligen också sitta som ordförande för mötet. Känns lite spännande eftersom det är många år sen sist. Det är väl till att hoppas att det inte blir alltför krångliga val och propositioner. Då kan det blir snurrigt. Nå, frågan är; Ska jag boka hotell eller hoppas på att jag kommer hem? Det kan bli till att vänta några timmar och det betyder att jag inte är i Sthlm förrän vid halv tolv på kvällen. Det blir sent om man ska upp tidigt dagen efter. Dessutom är det lång dag på jobbet på torsdag. Ska på ett möte med efterföljande middag. Allt detta betyder att jag kommer att vara helt slut på fredag när det är dags för hemgång, men det är en helt annan dag.

Ja, jag har väl egentligen inget att skriva om. Näe, det har jag inte.

Och funderar vad vi ska bjuda släkten på i påsk. Är väl dessutom dags att skicka ut inbjudningar alternativt ringa. Den ena systern ringde nu och hon kunde inte någon dag under hela påsken. Så kan det bli. Ja, ja, det är ju inget som hindrar att vi båda andra träffas. Långfredagen blir bra hoppas jag. För övrigt var det lite sura miner om vilka som inte skulle bjudas på bröllop i sommar. Käre tid. Låt för tusan de som bjuder få bjuda vem de vill. Det blir ju löjligt. Förresten det skulle va kul med ett bröllop där man bara bjuder folk som man inte vill bjuda, av en eller annan anledning.. Vilken fest det skulle bli.

Det var hur trevligt som helst. Vi har inte träffat på säkert åtta, nio år. Hon såg lika dan ut som jag mindes henne. Man vet ju inte hur en sån kväll blir men vi hade hur mycket som helst att prata om idag har jag fått en iPad och det är inte det lättaste att lära sig. Jag fortsätter att öva.

Jävla tåg. Jag trodde att allt skulle gå bra. Det gjorde det inte. Efter att ha stått en halvtimme i Alvesta rullar vi dock igen. Frågan är när vi stannar nästa gång. Vi har stora tekniska problem, säger man. Jag har inte tekniska problem. Det är tåget som har det och fixa för fan till dom så att tågen kan rulla. Då menar jag alla tåg. Vi lever för helvete på 2000 talet och redan 1969 åkte vi till månen. Med en kapsel gjord av aluminiumfolie, fatta det. Och vi kan inte få tågen att rulla på ett utlagt spår. Kom igen SJ. Nå, helgen har varit underbar. Vi har umgåtts med familjen Iveskär - Birgersson. Grillat korv, fikat på härliga Ritz och ätit och druckit gott. My och Nea har blivit så stora. De växer ju så det knakar och det är ju så himla synd att jag inte träffar dom så ofta. Ni kan flytta ner Frida.... Denna vecka ska gubben prata med en snickare. Vi har långt skridna planer på ett utomhusspa och har vi tur och pengar så kan vi kanske bada om nån månad eller två.

Eller kanske precis tvärtom. Det är en tågresa man vill glömma. På centralen i Stockholm verkar allt vara i sin ordning och tåget avgår i rätt tid. Efter fem minuter meddelar tågmästaren att detta är ett snabbtåg ner till Köpenhamn men eftersom det bara har en motor så är det inte snabbt i accelerationen därför så kommer vi att bli försenade.....vilken motsägelse. Alla skrattade. Inte så länge dock. Efter påsläpp i Södertälje så började tåget gå märkbart långsamt för att slutligen stanna helt. Så höll det på i nån halvtimme och jag säger skämtsamt till min granne; - Jag tror att den andra motorn också har pajat så detta lär ta tid. Jag tror inte att jag hann mer än att säga det förrän det blir ett utrop i högtalare; - Kära resenärer. Som ni märker så har det gått lite långsamt sen vi lämnade Södertälje. Det beror på att den enda motorn som vi har började brinna och nu går det inte att köra längre. Vi vet inte riktigt vad som kommer att hända nu men var uppmärksam på utrop. Så där ja. G...

lite i sänder. Fyra kassar varje kväll bär jag upp till den nya lägenheten. Det kommer att bli hur bra som helst tror jag. Litet, mysigt och ombonat. Idag är det nästan fredag. Jag åker hem i eftermiddag. Imorgon blir det både tandläkarbesök och begravning. Båda sakerna ibland det värsta jag vet. Å andra sidan, på kvällen väntas ju hedervärt besök.