Vilken hemresa det blev

45 minuter sena lämnade vi Johannesburg. Det var strul med överbokning. När vi ankom London så fick vi sitta kvar i våra stolar tills man hade löst problemet med några passagerare sas det. Efter en kvart eller så så kom de med två personer genom kabinen och en stuns senare såg jag att två fullt beväpnade poliser hade tagit hand om de två. Nå, springa fick jag för att hitta till min gate, det gjorde jag efter mycket om och men och upp och ner och paniken sugande i hasorna. Nå, jag hann med planet till Köpenhamn. Det höll en annan också på att göra. Problemet var att han inte skulle till Köpenhamn, han skullemtill Geneve. Jag har alltså gått ombord. Sitter på plats två c. Damerna som välkomnar oss kollar också våra boarding pass. Jag hör att de frågar om han verkligen kommit rätt, ska du till Köpenhamn? Nej, jag ska till Geneve svarar mannen. Ja, vi ser det på din biljett. Hur gick detta till? I England med sina strikta säkerhetsregler. Innan vi kom så långt som till planet så fick vi visa boardingpassen och de kördes via en scanner. Hur kunde han komma så långt?
Står och väntar på mitt bagage när jag får ett sms som säger, skit på dig nåt bagage får du inte idag. Skit tillbaka tänker jag och gör en anmälan. Trött, sleten och illaluktande,springer jag ombord på tåget. Där dyker en dam, modell mycket äldre, upp. Det visar sig att hon bor i Sydafrika sen 25 år. Jag uttrycker min beundran för landet. Hon uttrycker sin förfärelse. Dessa förfärliga negrer som inget kan, inget gör (förutom mördar stackars vita bönder) och som är totalt obildbara. Vi har en konversation som höll på att urarta. Jag sa till henne att hon kunde flytta om nu allt var så eländigt. Så höll det på.Jag ska inte berätta för henne vad som är rätt och fel i Sydafrika. Jag hade bara varit där sex dagar. När jag berättade att jag rest dit i 12 år och fem sex gånger om året och dessutom läst lite historia om Sydafrika så visste hon inte riktigt vad hon skulle säga. Men, till slut med en liten spydig min, ja, du har väl bara läst ANC historia. Då berättade jag att just nu så läste jag en biografi som Malan skrivit. Han är vit och flyttade från Sydafrika 1994 när det blev annat styre. Han är ättling till flera vita "Malaner" som har styrt och ställt i landet sen 1688. Rian Malan lämnade landet för vad de gjort mot den svarta befolkningen genom urminnes tider. När jag berättat detta teg tanten. Sen flyttade hon. Sen sa hon, efter en stund, de vita kanske inte skulle vara i Afrika överhuvudtaget. Vi kanske inte skulle vara i USA heller. Det är ju rätt synd om indianerna. Australien borde vi också lämnat ifred. Ytterligare en stund senare så vänder hon sig omoch säger: Fast Franschoek är fint. Dit ska vi i höst svarar jag och allt slutar med att hon ger mig olika tips på restauranger och sitt telefonnummer. Som det kan bli. Nu ska jag hur som helst snart åka till Stockholm. Väskan kom för en stund sen. Jag är glad. Igen.