Återigen en minnesvärd resa

Eller kanske precis tvärtom. Det är en tågresa man vill glömma. På centralen i Stockholm verkar allt vara i sin ordning och tåget avgår i rätt tid. Efter fem minuter meddelar tågmästaren att detta är ett snabbtåg ner till Köpenhamn men eftersom det bara har en motor så är det inte snabbt i accelerationen därför så kommer vi att bli försenade.....vilken motsägelse. Alla skrattade. Inte så länge dock. Efter påsläpp i Södertälje så började tåget gå märkbart långsamt för att slutligen stanna helt. Så höll det på i nån halvtimme och jag säger skämtsamt till min granne; - Jag tror att den andra motorn också har pajat så detta lär ta tid. Jag tror inte att jag hann mer än att säga det förrän det blir ett utrop i högtalare; - Kära resenärer. Som ni märker så har det gått lite långsamt sen vi lämnade Södertälje. Det beror på att den enda motorn som vi har började brinna och nu går det inte att köra längre. Vi vet inte riktigt vad som kommer att hända nu men var uppmärksam på utrop. Så där ja. Grannen tittade på mig och sa; - Hur kunde du veta detta? Tro mig, svarade jag. Jag har åkt några timmar med de här tågen och vet vad de går för. Efter en halvtimme så fick vi veta att vi skulle evakueras och ta nästa tåg. Tåget som avgick Sthlm två timmar efter vårt. 14.41 skulle det vara i Mölnbo där vi stod. Det kom inte 14.41 det kom en halvtimme senare. Det tåget var fullt av resenärer och jag hade tur som fick en sittplats. Sån tur att jag till och med fick sitta på den hela resan ner till Hässleholm. Som plåster på såren så var det "Tavadnivillirestaurangvagnen" som gällde. Folk är gnedna, det ska gudarna veta.  En del lassade på mer än vad de kunde bära. Själv tog jag en dricka, en chokladkaka (till Sanna) och ett äpple. Nåväl, jag kom hem till slut. Tre timmar senare än vad jag hade tänkt. Men så är det ibland, eller ganska ofta....