Hi, hi....ärligt talat

Hur kul kan det vara att åka tåg? Alltså, hur kul som helst. Som nu. Det är så härligt att se alla de här olika människorna ta plats och idag är det många som är lite udda eller annorlunda. Det är väl tur det, att de finns menar jag, så att jag har något att skriva om.
Framför mig så sitter ett engelskt par som har problem med sitt bagage. De har en hel del och vet inte riktigt var de ska placera det. (Ps. Det finns mycket utrymme i denna vagnen men det låtsas de inte se, alternativt vill inte, alternativt skiter i det) De började därmed att lägga upp en jätteväska på hatthyllan. Den fick plats med en tredjedel. Efter mycket om och men så tog de ner den. Då la de allt sitt handbagage där och det gick ju bra. Den bautastora väskan sitter dom på nu och såvitt jag förstod så ska de åka hela vägen till Malmö och det lär ju inte vara det bekvämaste, Resan dit tar ju strax över fyra timmar. Vi får se hur länge de står ut. Utöver detta så tycker de uppenbarligen att det är hur roligt som helst att dra ner rullgardinen varannan minut. Varpå damen bredvid mig tar upp den. Så har de hållt på nu en längre stund. Nu har jag dragit ner den och ingen rör den längre. Varken de framför mig eller hon bredvid. Paret bredvid mig, på andra sidan gången, är från Kristianstad. Åtminstone han. Hon är en mycket vacker afrikansk kvinna. Han pratar utpräglad skånska. Han är äldre och hon är yngre. Han har dessutom utpräglad skånskengelska i uttalet. När han pratar med sin kvinna så är det en mix mellan skånska - "engelska". "Do you will ha en toast med räkor?" Härligt. Kvinnan bredvid mig är en uppenbarelse. Hon har också en massa bagage, men framförallt kassar och dylikt. Det har hon nu lagt vid sina fötter. De får nästan inte plats. Fötterna eller kassarna vill jag låta vara osagt. Kassarna verkar innehålla en salig blandning av mat och kläder. Efter att ha forit upp och ner och nästan satt sin rumpa ett antal gånger i min macka, så sitter hon nu ner. Ur kassarna har hon tagit upp ett munskydd. Tre dubbelmackor har den lilla kroppen tryckt i sig. Hon hade ett elände att få till det. Hon kämpade febrilt och visste inte om hon skulle äta med eller utan skydd. Det blev en mix....Jag måste säga att hon har en himla tur att jag inte är som jag var förra veckan. Bihålor och rinnande ögon och näsa. Nu sitter jag och har mina funderingar på om jag ska låstsashosta för att se hur hon beter sig. Det hade varit himla kul. Resten av gänget på tåget verkar vara lika tråkiga som jag.