Tål att upprepas en måndag som den här

Tåg kan vara kul, även om det inte började så bra. Igår när jag gick och la mig så kom tanken på de tågbiljetter som jag hade bokat. Fröken Sanna skulle följa med till Stockholm och därav fundrandet. Jag hade bokat som jag brukar till mig, dvs ingen resplusbiljett. Det kan i värsta fall betyda att om man är försenad och missar anslutningen så får man köpa ny. Nåväl, tänkte jag, så illa kan det väl inte bli. Upp i tid och in till stan. Väl på stationen så kunde vi konstatera att tåget var försenat fem minuter. Det är lugnt. De kan byta fortare i Kristianstad, vi hinner. Efter ett par minuter var det uppe i tretton minuter och när vi äntligen kom iväg så var det 25 minuter. Att vi skulle missa anslutningen var uppenbart eftersom det endast är 8 minuter i bytet. Nu var goda råd dyra. Jag åker på årskort så där är det ju inga problem, men Sanna som hade icke ombokningsbar biljett var värre ute. Ibland måste man välja sina krig. Detta var ett krig som skulle vinnas men med lite ledsna ögon och lågmäld röst. Jag vann. Vi blev ombokade med nästa tåg. Två timmar senare. Det skulle visa sig bli en hit, eller i alla fall lite kul. Ett par minuter efter vi gått ombord så kommer två unga kvinnor, en modell större och en modell mindre samt ett litet barn som tillhörde modell större. De hamnar snett framför oss, på andra sidan. Större böjer sig fram och sätter barnet i stolen och upp sticker en rumpa. Stor och rund. Hon hade "glömt" kjolen hemma. Ett tunt linne och ett par tunna svarta strumpbyxor. Linnet gick till strax nedanför midjan. Käre tid som hon såg ut. Var gång hon böjde sig det minsta lilla framåt så såg man att hennes rumpa pryddes med ett par gröna string. De satt dessutom snett. Sömmen på strumbyxorna skar dessutom in i rumpan.

Alltså, det är inte hon på bilden. Så bar var hon inte. Inte lika stor heller.