Idag är det spännande

Såklart. Vaknade innan klockan ringde och var utsövd. Fantastiskt. Satte på tv:n och gick in i duschen. Väl klar med det så hörde jag att man hade problem med tågtrafiken. I Stockholm var en strömledning nedriven. Hur tusan lyckas med det? Nedriven borde väl betyda att ledningen sitter högt upp och hur kan ett pendeltåg lyckas med det? Var de uppe och for i det blå ett tag? Det räckte nu inte med detta. Utanför Nässjö så brann det i en industrilokal med risk för explosion. Därför stoppades alla tåg. Nå, efter diverse bestyr så där en fredagsmorgon så vandrade jag till bussen (svinkallt och snöoväder gjorde att jag denna morgon tog den enkla vägen). Efter lite arbete så tänkte jag att "Det är nog lika bra att ringa SJ för att fråga vad jag ska göra" Alla tåg var inställda alternativt kraftigt försenade. - Ta T-banan till Medborgarplatsen. Gå till Stockholm Södra. Ta pendeln till Södertälje alternativ Flemingsberg. Från de ställena går tågen neråt Hällevik (nej, det sista sa hon inte). Rynkar pannan och funderar länge. Och lite till. Mitt beslut blir dock att jag ska skita i det och ta mig till centralen för att testa om mitt ordinarie tåg, 12.14, går. Väl där så kan jag konstatera att tåget ska gå från spår 11. Ner, under och upp och vips är man på spåret. Klockan är 12.13 och ett X2000 kommer in. Alla hurrar och undrar hur man kan ha sån tur. 12.15. hurrar ingen längre. Det var ett ankommande tåg från Göteborg. Nu hojtar högtalaren till och annonserar att det kommer att gå kl 12.30. Fast från ett annat, än så länge obestämt spår. Likt en svärm bin så susar alla upp i centralhallen för att invänta order. Ingen spårhänvisning men det visar att det ska gå 12.30. Klockan går men tiden består. De ändrar alltså inte på tavlan. Fem i ett försvinner det. Det varken syns eller hörs något. Nu börjar hela massan att röra sig mot den enda Sj-människan som försäker svara på alla frågor. Hon förstår inget heller och lovar att kolla vad som hänt, och går sin väg. Hon kom inte tillbaka. Jag ringer SJ. De svarar och jag får en plats på 11.14-tåget. Det är nu schemalagt till 13.20. Springer bort till spår 8 och hör och häpna. Där står ta mig tusan ett tåg. Jag går på. Klockan blir halv två, kvart i två och då meddelar man i högtalaren att någon lokförare hade vi minsann inte. Han hade också fastnat. I Södertälje. Ja, hur det nu var med det så löste de det. Efter ytterligare en liten stund så får vi veta att lokföraren är på plats. Nu ska vi starta. Det gör vi inte. Nu kryllar tåget av städare och de måste ju ut innan vi kan lämna perrongen. När de väl är borta så måste vi vänta på att Bistron än laddad. Hur som helst. Nu sitter jag på ett tåg. Mycket försenade men SJ bjuder på läckerheter. Chokladbollar, knäckemackor, äpplejuice och kaffe.
Visst ja, var det bra att jag inte åkte tunnelbana och att allt till Flemingsberg? Japp. Det var det. När jag kommer till Centralen sådär vid 12-tiden så kommer det en hel familj. Han går fram till damen som ska informera om vad som händer (eller snarare inte händer). Mannen berättar att de har blivit anmodade att göra det jag också blivit. De hade gjort det. Där fanns inga tåg överhuvudtaget. Han var inte upprörd över att han fått ta hela familjen fram och tillbaka till Flemingsberg. I ett skitväder dessutom. Det hade jag varit kan jag säga.
Hörde precis att mitt ordinarie tåg, 12.14, ligger efter oss. Jag gjorde rätt val! För en gångs skull.