Vilken hemsk människa jag är

På andra sidan gången (på tåget) sitter en kvinna med två barn. Dom är hur söta som helst men den minsta skriker precis hela tiden. Det har han gjort sen vi startade för två timmar sen. Det är väl en sak men jag tror att han skulle kunna sluta skrika, åtminstone för en stund. Han vill nämligen sitta/vara hos mig men jag vill inte. Jag har inte tid utan måste jobba. Därför har jag ignorerat honom i princip hela tiden. Jo, jag har väl visat mitt leende nån gång och då har han blivit så glad. Fast i ärlighetens namn så tror jag att det är min dator som drar. Han är också väldigt intresserad av mina hörlurar som är kopplade till SJ:s radiosystem.
Mamman är hur som helst en ängel med ett enormt tålamod. Inte en enda gång har hon höjt rösten. Helt fantastiskt. Jag hade bett personal ta hand om ungarna och lämnat tåget i Södertälje. Hualigen vilken förskräcklig människa jag är...

Kommentarer

  1. Tur att vi inte åkte tåg på min tid då:) Jag hade inte velat vara Södertäljebo:) hahah... kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Thumbs crossed

Sista dagen arbetad innan semestern

Långt emellan inläggen