Ibland funderar jag

På om jag är riktigt frisk! Alltså inte frisk på det där sättet, jag vet att jag är ofrisk i magen typ, nej jag menar nog mer på det mentala planet. Inte så att jag går omkring på gatorna och skriker kvädningsord, som en dam i Stockholm gör mest hela tiden. Hon är inte frisk. Nej, jag tänker mer att jag är nog inte som alla andra. Känner ni igen er i nedanstående så är jag väl frisk, om inte så får jag väl fundera om det går att göra något åt, eller om jag vill göra något åt det. 

Inatt, eller igår kväll närmare bestämt, när jag lag mig så kom bara den där känslan att nej, det gå inte att somna. Orolig i hela själen liksom. Benen var inte stilla. Jag vände och vred mig och naturligtvis började jag fundera. Funderingar kring att jag skulle träna idag. Fortsatte de där funderingarna och till slut kunde jag nästan känna att jag hade tränat (berodde väl på allt slängande fram o tillbaka i sängen). När jag hade tränat så la jag ut det på Facebook. Och en person svarade. Han undrade hur jag kunde träna mitt på dagen när jag borde jobba! Jag blev förbannad och funderade ut vad jag skulle svara. Fick upp massor av svar i huvudet. Jag vände och vred på dom. Blev mer och mer förbannad. Ändrade svaren lite till. Och blev ännu mer förbannad ju mer jag funderade. Till slut var jag så jävla förbannad på en person, som inte finns, och som svarat på ett inlägg som jag inte hade lagt in. Jag var tvungen att gå upp och försöka andas lugnt. Då var klockan halv tre. Det tog en halvtimme innan pulsen var nere i normal takt igen. Hur fan kan man elda upp sig för nåt sånt här? Hamnar ni någonsin i nåt sånt här? Jag måste erkänna att det händer mig ganska ofta! Jag oroar mig och fundera på saker som inte har hänt, men som kan hända. Saker som hände men som kunde skett på ett annorlunda sätt. Inte alla nätter. Inte alltid. Men tillräckligt ofta för att fundera på att göra något åt det.

Tränade jag idag? JA. La jag ut det på Fb? NEJ