Oavsett så muntrade det upp

Ja, det var ju så dags att åka till Nässjö. Hoppade på tåget i Sölvesborg samtidigt som en man, i min ålder ungefär. Han ursäktade sig och frågade om han fick sitta bredvid mig, på engelska. Vad kunde jag säga, självklart fick han det. Han skulle egentligen åka första klass men den var inte i den änden av tåget. Vi började prata och han visade sig vara från Oxford i England och hade ett litet hus/sommarstuga i Hällevik. Han undrade var jag var i från och jag sa att jag också bodde i Hällevik. Ja, men varifrån i England.....? Blir man glad eller glad? Han undrade vad jag egentligen skulle göra på Malta för någon som pratade impeccable engelska.
Ja, det slutade med att han bad mig ringa honom för att han hittade inte sin telefon. Jag, mitt nöt, gjorde det. Självklart hade han den i fickan. På det sättet fick han mitt telefonnummer. Han skulle till Köpenhamn och vidare till Stockholm på onsdag. Naturligtvis ville han att vi skulle träffas över en drink på onsdag. Jag sa att, det gick nog inte för sig. Jag är gift och älskar min man. Han hade kollat in mina fingrar och såg att jag inte hade nån ring. Jag förklarade att den var för stor. Han verkade inte tro mig.
Flörtade han? Jodå, Mucho som de hade sagt i Spanien. Var han snygg? Njae.
Vad händer nu då? Ingenting. Jag har blockat hans telefonnummer. Men lite kul var det allt.