Noja nummer två

Nu ska imagen nedmonteras. Den första nojan påverkar inte bara mig själv utan alla som måste stå och vänta. Stoppa längs vägen. Köra som galningar till närmaste dass. Denna, min andra, påverkar bara mig själv. Hoppas jag. Den är icke desto mindre ack så jobbig.

Den handlar om sänggåendet.

För att överhuvudtaget kunna sova krävs ett antal saker:

Ett linne alternativt en T-shirt. Den måste vara tajt i modellen. 

Ett par sovtrosor, ja ni läste rätt. De ska sitta tajt och gå upp till naveln. Typ. Jag har hittat en modell som är alldeles utmärkt för natten. 

Idominsalva

Öronproppar

Klocka/telefon (som dock måste vara i flygläge för att undvika onödiga störningar i form av ringningar och elektriska fält!

Speciell kudde

Okay, efter tvättning av ansikte och borstning av tänder så plockar jag fram sovkläderna. Linnet vänds ut och in. Viktigt. Då slipper jag känna irriterande tvättråd och storleksmärken i nacken. Klär mig i detta och byter till nattrosor. Linnet stoppas ner i trosorna. Detta är också viktigt. Inga glipor som riskeras att öppnas mer och mer under natten. Det är också då viktigt att linnet är lagom långt. 

Sätter mig på sängkanten. Stoppar propparna i öronen. Håller pekfingret länge på proppen för att den ska vidgas ut i örat och inte ut ur örat. På detta sättet blir det tystare. 

Kletar på lite idominsalva. I nödfall, vid resor exempelvis och om jag glömt ta med, så funkar det med vilket klet som helst, läppstift. Lägger mig. Knölar till kudden och drar täcket upp till halsen. Täcket får däremot inte röra vid halsen, då det känns som om nåt/nån håller på att röra mig där, typ en flyga eller så. Påslakanet måste vara sträckt. Är det inte det så rör det sig mot huden. Då känns det som massor av flugor eller nåt när man andas. Andas måste man ju liksom. Nu har jag nästan eliminerat detta med mitt linne eller min T-shirt. Har jag detta på mig så känns det inte när lakanet rör sig över höften och ryggen. 

Ja, täcket ska vara upp till halsen, men inte röra. Det måste dessutom täcka armen som ligger mot madrassen. Andas jag, vilket jag gör för det mesta, så blåser det på armen. Det hatar jag. Det är ett litet meck att få till det där.

Den andra armen lägger jag runt en kudde, som med fördel får vara lång och lagom hård. Då ramlar inte axeln ner och jag slipper få ont.

Har jag tur så funkar detta att få till på en sisådär tio femton minuter. 

På morgonen vaknar jag ofta av att jag är alldeles vit kring munnen. Det händer att jag har läppstift i halva ansiktet också. Sist jag sov i Göteborg så var jag dessutom alldeles glittrig då jag fick ta mitt glitterläppstift som klet. 

Lägger jag ihop noja ett med två så är det livstidsterapi som gäller.